- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
558

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Konst. Konstnärliga affischer. Af Carl G. Laurin. Med 9 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

558

carl g. laurin.

nonserade med konstnärliga affischer, och
under denna tid undantränges litografien
mer och mer af kromolitografien. Paris’
gator stråla snart af det brokiga
färgspelet. Sedan affischen i färger vidare
utvecklats af van Geleyn, tog denna art
öfverhanden. Bland denna tids tecknare
må man i förbigående nämna Doré,
Dau-mier, Paul, Baudry och Maitet.

Jules Chéret är den moderna
konstnärliga affischens egentlige skapare. Han
bodde en tid i England, där han på
1860-talet gjorde sig känd som tecknare. Till
den engelska tidningen Pan har han
utfört en i Gazette des Beaux-Arts
reproducerad affisch. Här spåras redan tydligt
hans eleganta teckning och otämda lifs -

lust. Sedermera flyttade Chéret till Paris,
vann snart ett stadgadt rykte och
ofantliga inkomster samt utgaf hundratals
affischer, ifrigt eftersökta af samlare och ej
minst af annonsörer. Bland dessa har
särskildt pillerfabrikanten Géraudel blifvit
stormrik, tack vare Chérets populära, i
ögonen fallande affischer. Man igenfinner
hos honom det keltiska lynnets
öfvermodiga lifsglädje, med en tillsats af parisiskt
pikanteri och »diablerie». Hans ystra
blondiner med dräkter i flammande gult
och rödt mot bakgrund af djupaste
indigo-blått ha, vare sig de bjuda åskådaren på
blommor eller patentmedicin, något näpet
och skalkaktiga påminnande om Manon
och Musette och hvad de nu heta, dessa
en förgången tids studentideal. Uti en af
sina senaste affischer åt serpentindansösen

Lo’ie Fuller har han å andra sidan lyckats
få in något dämoniskt i bilden af den unga
kvinnan, som kastande tillbaka sitt eldröda
hår hvirflar fram som en modern Salome,
öfvergjuten af de sagolikaste färgeffekter.

Tecknaren A. Willette har återupptagit
den på 1830-talet så mycket använda
affischen utan färger. Willette är i sina
teckningar typisk för det bohëmelif, som
trifves i de litterära kaféerna vid de yttre
boulevarderna. Han ser, så att säga,
världen från Monmartre-synpunkt och
»af-slöjar» tyranniet i polisförbud mot
skämttidningar och beundrar dessutom den
symboliska galliska tuppen i hans hela
stridslystnad till Mars’ och Venus’ ära.
Pierrot-typen har särskildt slagit an på denne ori-

ginele konstnär, hvars bästa affisch är
ritad för pantomimen »Den förlorade sonen».
Denna litografi var under några dagar
utställd på ett par ställen i Stockholm och
behandlar sonens återkomst. Teknikens
nästan lekande elegans borttager intet af
den gripande situationens allvar. -—
Öfver-träffande Willette i uttryckets pregnans och
den fabelaktiga säkerhet, hvarmed pennan
föres, står Forain kanske som den främste
af nu lefvande franska tecknare. Väl blir
han något monoton genom sin nästan
hemska bitterhet, ty af humor — såvida man
får använda detta af fransmännen själfva
använda ord om hans konst —
förstår han blott det grymma, iskalla löjet,
men här är han mästare och — äkta na
tionel. I hans affischer är teckningen
hufvudsak; det ligger något så tvärsäkert

Konstnärlig affisch af J.-L. Forain.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0610.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free