- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
573

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Thomas Carlyle. Af Frigga Carlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

thomas carlyle.

573

är dock egentligen i hans senare arbeten,
Chartisni, Past and Present,
Latter-day-pamphlets m. fl., som hans sociala och
politiska åsikter framställas i ett formligt
system. Chartism skrefs med anledning
af den demokratiska rörelse i England,
som åren 1838—48 under namnet
chartism sökte skaffa massan af folket större
politiska rättigheter. Carlyle hade icke
stort förtroende till politiska reformer, allra
minst trodde han räddningen ligga i
allmän rösträtt eller afskaffande af census för
valbarhet till parlamentet, hvilka åtgärder
han tvärtom ansåg innebära stor fara.
»Nationens kollektiva visdom» — såsom han
kallar parlamentet —- skulle i stället
ganska lätt kunna förvandlas till »nationens
kollektiva dårskap». — »Det eviga
privilegiet för narrarna — och dessa utgöra
flertalet i världen — är att bli regerade af
den vise mannen.» Men för att känna igen
denne erfordras en viss själsfrändskap, som
tyvärr icke blir »allmän» samtidigt med
rösträtten. •— För öfrigt innehåller Chartism
skarpa, af förhållandena framkallade utfall
mot parlamentet för dess sätt att endast
befatta sig med oväsentligheter i stället för
att allvarligt söka afhjälpa det ekonomiska
eländet bland arbetareklassen. I allmän
undervisning, vinstandel i arbetsföretagen samt
i en af staten understödd och ordnad
emigration såg Carlyle de verksammaste
botemedlen. — Hvad», frågar han, »hafva de
styrande klasserna gjort för arbetarne?
Blifva de styrda, blifva de undervisade?
Vi hafva en kyrka, det vördnadsvärda
förkroppsligandet af en idé, som med rätta
kallas gudomlig; en kyrka, utrustad med
rikedom och makt och satt högt på
samhällets tinnar, att alla må se henne och
vörda henne. Vi hafva en aristokrati med
rikedom i jord och banker, lagarnas
stiftare och utöfvare. Kyrkan svarar: Ja,
folket blir undervisadt. Aristokratien svarar
med förvåning i hvarje anletsdrag: Ja visst,
folket blir styrdt. Låta vi icke utfärda
nödiga parlamentsakter, ända till 39 bara
för skjutande af rapphöns? Finnas här
icke trampkvarnar, galgar, t. o. m.
hospital, fattigskatt, ny fattiglag? Så svarar
kyrkan, så svarar aristokratien med
förvåning i hvarje anletsdrag. Men faktum,
som under tiden satt eld på sina
hvete-stackar för att sprida ljus i saken, talar
ett annat språk. Faktum letar efter sin

»tredje potatis» (irländarens »tionde» till
egendomsherren) trettiosex veckor af året
och letar förgäfves. Faktum förenar sig
med Messias Thorn of Canterbury och blir
nedskjuten. Faktum håller i buldanblus
Fehmgericht i Glasgow city. Faktum går
i London från dörr till dörr med en
pe-tionslista för allmän rösträtt såsom
räddningsmedlet. Detta är icke bevis på
ledning och undervisning.»

Den nya fattiglagen klandras strängt.
»Den är byggd på det slags broderskap,
som besjälade Kain, då han slog ihjäl Abel.
Kains metod är ovillkorligen att föredraga
såsom varande minst plågsam. Lika strängt
som Carlyle angriper myndigheterna för
deras otillbörliga hårdhet mot de fattiga,
lika mycket klandrar han det nya
fångvårdssystemet för öfverdrifven mildhet.
»Modellfängelset», ett utslag af
»välgören-hets-platform-febern», är honom en
styggelse. Hans uttalanden i denna sak äro
ensidiga och intoleranta, men man måste
tillerkänna dem ett visst berättigande. —
»Dessa människor, samhällets drägg och
afskum, behandlas som furstar, under
det milliontals hederliga arbetare bo och
lefva som djur. Hvad slags arbetare äro
ni», spörjer författaren, »som arbeta på ett
redan uppruttet material, som icke tänka
på att taga itu med materialet, medan det
ännu är sundt, utan snärja och binda och
undertrycka det med pålagor och
förordningar, tills det dukar under och
förklarar sig ruttet ? Då gripa ni snålt efter
det och säga: Låtom oss nu försöka att
rädda!»

»Värst af allt är att åberopa
kristendomen såsom makt och myndighet för
edra filantropiska åtgärder. Kristendomen?
Föreskrifver kristendomen eller någon
annan religion kärlek till skurkar? Jag
hoppas hon föreskrifver ett hälsosamt hat till
skurkar. Rättvist hat, säger jag, fast,
oförsonlig, outsläcklig fiendskap till Guds
fiender, detta måste vara ryggraden i hvarje
religion. Rättvisa är det första budet af
alla —■ icke medlidande eller
barmhärtighet. Om jag låter stackars Duncan
M’Pa-stehorn laga mina skor — jag har förstås
inte hjärta att vara sträng, uslingen har
hustru och tio barn — går den nyktre
och ordentlige mr Sparrowbill miste om
arbetet. Han blir missmodig, tycker att
han lika gärna kunde supa och slarfva,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0625.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free