Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Thomas Carlyle. Af Frigga Carlberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s 64
frigga carlberg.
att duglighet icke spelar någon roll,
endast dumhet och gnäll och kryperi — till
förfång för stackars Sparrowbill. Hvad
ondt hade Sparrowbill gjort mig, att jag
skulle hjälpa till att ruinera honom?
Och jag kunde icke rädda den andre
stackaren; jag gaf honom endast för illa
utfördt arbete en och annan krona, som
han oftast drack upp. Nu dricker äfven
Sparrowbill.»
»Rättvisa, rättvisa! Ve oss, då vi af
ett eller annat skäl uraktlåta att vara
rättvisa. Ingen godhet, ingen välgörenhet kan
godtgöra felet. AH världens geometri
förslår icke att räkna ut, hur en enda
orättvis handling växer, hur den ständigt får
nya rötter, bredande ut sig som ett
ban-yanträd — tillintetgörande allt omkring sig,
ty det är ett giftträd. Det är endast en
sak världen behöfver, men detta enda är
nödvändigt — rättvisa, rättvisa i
himmelens namn. Gif oss rättvisa, och vi lefva;
gif oss endast dess skenbild, och vi dö!»
»Välgörenhets-platform-febern» —
Carlyles benämning på den moderna
filantropien — var honom ständigt en nagel i
ögat, synnerligast dess värsta utslag:
plat-forrn-vältaligheten. -—- »För mycket tal
och för litet handling», klagar han, »ingen
brittisk man kan komma därhän att bli
statsman eller förman för arbetare, förr än han
visat sig vara den främste som pratmakare.»
— »Granna ord utan innehåll! »Vox» har
blifvit denna världens gud.» Då han håller
sitt inträdestal såsom rektor vid universitetet
i Edinburgh — tiil hvilken befattning han
vid 71 års ålder blef kallad af den
därstädes studerande ungdomen — är dess
hufvudinnehåll, jämte uppmaning till
arbete, en varning för »vox» — att låta
handlingskraften mynna ut i prat. —
Angående Carlyles uppfattning af
parlamentarisk vältalighet har man en betecknande
anekdot.
Carlyle företog en gång i sällskap med
den amerikanske författaren Emerson en
promenad genom en af Londons fattigaste
stadsdelar, där nöd och elände mötte vid
hvarje steg. — »Tror du på helvetet?»
sporde Carlyle sin följeslagare upprepade
gånger. Men då han alltjämt erhöll
nekande svar, förde han sin optimistiske vän
med sig till Downingstreet för att åhöra
en parlamentarisk debatt om
spannmålstullar. När denna nått höjdpunkten af re-
torisk styrka, vände Carlyle sig
triumferande till Emerson: »Tror du inte nu på
helvetet?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
