- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
574

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Thomas Carlyle. Af Frigga Carlberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

s 64

frigga carlberg.

att duglighet icke spelar någon roll,
endast dumhet och gnäll och kryperi — till
förfång för stackars Sparrowbill. Hvad
ondt hade Sparrowbill gjort mig, att jag
skulle hjälpa till att ruinera honom?

Och jag kunde icke rädda den andre
stackaren; jag gaf honom endast för illa
utfördt arbete en och annan krona, som
han oftast drack upp. Nu dricker äfven
Sparrowbill.»

»Rättvisa, rättvisa! Ve oss, då vi af
ett eller annat skäl uraktlåta att vara
rättvisa. Ingen godhet, ingen välgörenhet kan
godtgöra felet. AH världens geometri
förslår icke att räkna ut, hur en enda
orättvis handling växer, hur den ständigt får
nya rötter, bredande ut sig som ett
ban-yanträd — tillintetgörande allt omkring sig,
ty det är ett giftträd. Det är endast en
sak världen behöfver, men detta enda är
nödvändigt — rättvisa, rättvisa i
himmelens namn. Gif oss rättvisa, och vi lefva;
gif oss endast dess skenbild, och vi dö!»

»Välgörenhets-platform-febern» —
Carlyles benämning på den moderna
filantropien — var honom ständigt en nagel i
ögat, synnerligast dess värsta utslag:
plat-forrn-vältaligheten. -—- »För mycket tal
och för litet handling», klagar han, »ingen
brittisk man kan komma därhän att bli
statsman eller förman för arbetare, förr än han
visat sig vara den främste som pratmakare.»
— »Granna ord utan innehåll! »Vox» har
blifvit denna världens gud.» Då han håller
sitt inträdestal såsom rektor vid universitetet
i Edinburgh — tiil hvilken befattning han
vid 71 års ålder blef kallad af den
därstädes studerande ungdomen — är dess
hufvudinnehåll, jämte uppmaning till
arbete, en varning för »vox» — att låta
handlingskraften mynna ut i prat. —
Angående Carlyles uppfattning af
parlamentarisk vältalighet har man en betecknande
anekdot.

Carlyle företog en gång i sällskap med
den amerikanske författaren Emerson en
promenad genom en af Londons fattigaste
stadsdelar, där nöd och elände mötte vid
hvarje steg. — »Tror du på helvetet?»
sporde Carlyle sin följeslagare upprepade
gånger. Men då han alltjämt erhöll
nekande svar, förde han sin optimistiske vän
med sig till Downingstreet för att åhöra
en parlamentarisk debatt om
spannmålstullar. När denna nått höjdpunkten af re-

torisk styrka, vände Carlyle sig
triumferande till Emerson: »Tror du inte nu på
helvetet?»

*



Past and Present skulle man kunna
kalla en sammanfattning eller kanske
rättare en utveckling af de etiska, sociala och
politiska principer, som förkunnas i
Carlyles öfriga skrifter. Ett af slutkapitlen
har till öfverskrift Labour. Då detta
ämne är författarens alfa och omega, är det
ju på sin plats, att det äfven blir denna
lilla framställnings omega.

»I arbete finnes storhet, till och med
helighet. En människa må vara aldrig så
sjunken, aldrig så glömsk af sin höga
kallelse, så är det dock hopp om henne, då
hon verkligt och allvarligt arbetar; endast
lättjan inger förtviflan. Världens nyaste
evangelium lyder så: »Känn ditt arbete
och gör det». — »Känn dig själf.» —
Eänge nog har detta stackars »själf»
plågat dig: du skall aldrig lära känna det,
tror jag. Anse det icke heller så
nödvändigt. Lär dig ditt arbete och tag fatt på
det som en Herkules — det är din
säkraste utväg.

Människan förbättras genom arbete.
Törnen och tistlar rödjas bort, och i deras
ställe ser man rika sädesfält och ståtliga
städer; men det bästa af allt är att
rödjaren själf upphör att vara törne och tistel
och ofruktbar öken. Se, huru i det
tarf-ligaste arbete ligger ett slags harmoni.
Tvifvel, åtrå, sorg, samvetskval, vrede,
förtviflan, alla dessa blodhundar belägra den
fattige dagakarlens liksom hvarje annan
människas själ, men genom att med
samlade krafter ägna sig åt sitt arbete
besegrar man alla dessa fiender, och de smyga
sig knotande tillbaka i sina hålor.
Arbetslust är såsom en renande eld, hvaruti
alla giftiga ämnen förstöras, och ur
kväfvande rök stiger en klar, välsignelserik
flamma.

Välsignad är den, som funnit sitt
arbete! Begär ingen större lycka! Arbete
är lif; från den arbetandes innersta hjärta
höjer sig hans gudasända styrka, den
heliga himmelska lifsgnistan, meddelad af
Gud allsmäktig, väcker honom till
storsinthet, till kunskap, »själfkännedom» och
mycket annat, så snart arbetet börjar.
Kunskap? Den kunskap ditt arbete förvärfvat

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0626.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free