Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 3, Mars - Konst. Utställningen af franska konstverk. Af Karl Wåhlin - Nya strömningar inom den franska keramiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 20
dagboken.
i ett vida större format, utan att den skulle
förlorat därpå; men just därigenom att
formatet är så litet och utförandet så raskt, ger
den dessa antydningar, som i konsten ofta
verka lifligare än det helt och hållet utsagda,
det ligger en bedårande stämning af munter
rörlighet, af ljus och gratie öfver denna skiss
af en fest för le beau monde i adertonde
århundradet. En med Meissonniers öfverlägsna
kunnighet gjord akvarell af en ensam ryttare
på en slätt var ej så fängslande som den
förutnämda målningen. En god målare af
den riktning Meissonnier skapat visade sig
Leloir genom sin »Teorbspelare» vara. En
annan af hans lärjungar, Detaille, som såsom
en af skildrarne af kriget 1870 — 71 ernått
så stor berömmelse, representerades af ett
tidigt arbete, »Fäktning mellan kossacker och
franska husarer». Ribot, som är en riktig
mästerkock i tillredningen af såser à la Ribera,
var väl representerad med sina
»Strumpstic-kerskor». Om Fromentin, som med så
intagande konst skildrat Afrika, araberna och deras
hästar, gaf » terkomsten från jakten»
knappast tillräcklig föreställning. Jämförelsevis
bättre representerad var då en yngre
orientalmålare, Benjamin Constant, med en
karakteristisk bit, »Väktaren i Harem». — Gustave
Courbet, hvars realism på 1 8 6 o-talet väckte
sådan fasa, har under tidernas lopp fått en
långt fredligare fysionomi, hans taflor äro inga
stridsämnen längre, men inför en kritik, som
upphört att indigneras, antager Courbet
mindre proportioner, än man på grund af hans
konsthistoriskt märkliga framträdande skulle
hafva anledning att förutsätta. 1 alla fall
kvarstår en icke vanlig talang, som ej får
dömas efter de skäligen indifferenta arbetena
på utställningen. En storhet på afgjord
nedgång är Rosa Bonheur, som saknar denna
artistiska känsla, denna mystik, demonik eller
hvad man vill kalla det, hvarförutan en
konstnär alltid försvinner ur eftervärldens synkrets,
hans arbeten må för öfrigt vara huru
omsorgsfullt utförda som helst. K. W—n.
Nya strömningar inom den franska
keramiken.
Vid sidan om de rikt monterade
praktpje-serna från Sèvres med deras delikata
målningar och skulpturalt ornamentala
utsmyckning såg man på världsutställningen i Paris
1889 en del keramiska arbeten af Auguste
Delaherche från Vaugirard, hvilka uteslutande
sökte sin verkan genom en känsligt gifven
form och en utsökt kolorit i glasyren. Om
dessa skref Octave Uzanne i den af honom
utgifna tidskriften »L’art et 1’idée», att de
»under tyngden af sin enkla skönhet krossade
de vulgära, skrikande och pretentiösa
fajansarbeten, af hvilka de voro omgifna.» I samma
riktning arbetar sedan många år tillbaka E.
Chaplet, om hvilken det sagts, att han »nått
målet att frambringa glasyrer af en i Europa icke
hittills framställd rikhaltighet och glöd i färgen.»
Deras exempel har uppkallat åtskilliga andra
konstnärer på det keramiska området. En
sådan är Clement Massier, hvars arbeten äro
eftersökta af kännare öfver hela världen. Den
metalliska glans, han lyckats framställa, är
jämförlig med den man fmner i de
spansk-mo-riska och en del af de italienska fajanserna.
På salongen å Champ de Mars 1894 väckte
A. Bigot sensation genom de af honom
egenhändigt modellerade arbetena. Färgen på
dessa går vanligen i en gul ton, som diskret
förhöjes af skiftningar i hvitt, blått, grönt
och rödt. »The Studio» meddelar några
afbildningar af dem, men tillägger, att »det är
omöjligt att i svart och hvitt göra rättvisa
åt originalens skönhet, som så mycket beror
af glasyrens utsökt fina, reserverade färg.»
Med A. Dammouse har denna koloristiska
riktning inom keramiken trängt in i
Sèvres-fabriken. Hans vaser å fjorårets salong äro
sparsamt och smakfullt dekorerade med
naturalistiska växtmotiv i låg relief.
Det gemensamma sträfvandet för alla dessa
konstnärer är att göra keramiken till en konst
för sig, att göra den oberoende af målaren
och skulptören, i det att keramikern själf
arbetar med en skulptörs känsla för formen
och en målares känsla för färgen. Sträfvandet
är ingalunda nytt, men de stora fabrikerna
hafva alla mer och mindre skattat åt
grannlåtsbegäret, och många af dem hafva från
konstanstalter sjunkit ned till blott och bart
industriela etablissement. Det gäller att
åter bringa det personliga konstnärliga arbetet
till heders, och innan detta skett i större
skala, kommer den konstbildade amatörens
uppmärksamhet att i främsta rummet riktas
på enstaka konstnärer sådana som de här
nämda. A andra sidan kunna de framsteg,
som genom deras bemödanden uppnås,
öfverskrida det primitiva stadiet och komma
till sin fulla rätt först då de upptagas af de
stora fabrikerna med deras större resurser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
