Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 5, Maj - Konst. Konstutställningar i Stockholm. II. Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagisoken.
6l
på den plats han i verkligheten intager
såsom en delikat, fantastisk och själfull
drömmare, som med en ungdoms känslofonder
njuter tillvarons hänryckning i naturens sköte,
— hvilket ej hindrar att man med mycket
nöje betraktade hans »Snöyra i skymning»,
en utsikt från Grand hotel med strömmens
mäktiga vattenmassa till hufvudmotiv,
afspeg-lande ljusen i slottets fönster.
Eugen Jansson är en konstnär, som har
många beröringspunkter med Ekström. Han
flyttar sitt staffli inom en mycket liten
omkrets uppe på höjderna på söder, med
Stockholm och Mälaren långt nere i djupet, och
olikheten hans målningar emellan beror mest
på de skiftande belysningarne och
atmosferiska företeelserna, som äro hans egentliga
ämnen. Den bästa af hans målningar för året
är »Morgonstämning», med den röda
sol-skifvan, som höjer sig bakom Riddarholmen,
medan de sista resterna af nattens mörker
förflyktigas i en grönaktig luftton.
Till de landskapsmålningar, som skulle
gifvit mig anledning till omnämnande, om
utrymmet räckt till, räknar jag Olof Arborelius’
»Bruksherrgård i Bergslagen», Alfred
Bergströms franska och holländska motiv, Carl
Johanssons »Mot aftonen» och A. Wahlgrens
»Månuppgång». Dessa målare lara emellertid
ej underlåta att framdeles gifva anledning till
utförligare omnämnande.
Fru Anna Norstedt har inom sitt område
— stillebensmålningen — en utmärkt skola.
Hon är elev af Stevens, som genast
frapperades af hennes koloristiska begåfning. Hon
modellerar sina blommor med en kunnighet
och säkerhet, som eljest ej är allt för vanlig
bland våra kvinnliga artister, hennes färg har
djup och saft, hennes skicklighet i illusorisk
detaljbehandling är med rätta erkänd, och
ett nytt bevis därpå är den till statens
samlingar inköpta oljemålningen. Fru Norstedt
representerar med heder ateliermålningen på
detta område, medan däremot Gunnar G:son
Wennerberg är friluftsskolans målsman. Han
uppsöker blommorna i naturen och
framställer dem såsom barn af ljus och luft i deras
genomskinliga glans och med en känsla för
växtens linieskönhet, som håller på att föra
honom öfver till det dekorativa måleriet, där
nya och stora uppgifter kunna uppställas och
lösas.
Bildhuggeriafdelningen är i år ej
dominerande, och det är omöjligt att ej tänka på
förlusten af Hasselberg, hvars arbeten förlidet
år spredo en sådan glans öfver
Konstnärsförbundets utställning. Äfven Chr. Ericsson
var förlidet år rikt representerad med nya
arbeten, under det att hans utställning i år
inskränker sig till en bronsgjutning af bysten
»Bretagneska», som vi för ett år sedan sågo
i gips, den dryckeskanna och de fönsterbeslag
som framträdde å metallutställningen, samt
ett dörrlås, som anlände senare än de öfriga
utställningsföremålen och som jag ej varit i
tillfälle att se. Den ofvannämda bysten,
enkel och kärnfull till karakteren som ett
italienskt renässansarbete, blef en värdefull
tillökning till statens samlingar.
Theodor Lundberg utställer två statyer i
gips, afsedda till dekorering af stora trappan
i Arffurstens palats: »Våren», en kvinnlig
figur af modernt fransk hållning, samt
»Perseus», åt hvilken han på ett effektfullt sätt
gifvit uttrycket af lugn hjältekraft. Ett väl
träffadt porträtt är hans byst af professor C.
R. Nyblom.
Werner Åkerman lyckas i regeln bäst i
statyettstilen. »Musiken» är ett känsligt prof
pä hans förmåga inom denna konstgren.
»Leksyskonen» skulle helt säkert slagit mera an,
om de varit modellerade i mindre skala, men
kroppsstorlek är i allmänhet ej fördelaktig
för genreskulptur, den större massan fordrar
att behärskas af strängare stillagar, och
Åkerman, som i grund och botten är vek och
idyllisk, har ännu ej gifvit uttryck åt det
monumentalt plastiska.
Sven Kulles medaljer röja goda ansatser i
anslutning till den ypperliga franska
medaljskolan; icke minst lägger man märke till
den vackra skriften och dess konstnärliga
inplacering. Det djärfva försöket att i relief
framställa expositionsområdet från 1889 har
utfallit öfverraskande väl.
En ny bildhuggare framträder i H.
Sörensen Ring, som utställer lofvande
porträttreliefer.
A’. W—n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
