Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 8, September - Konst. Rembrandts »Hundertguldenblatt» - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagisoken.
6l
ej fariseerna sins emellan om det, som
tilldrager sig inför deras ögon, hur föraktfullt
ser ej den tjocke mannen med den
pälsbrämade rocken, han, som blott ses från ryggen,
ner på mängden, som till hans förvåning
strömmar till i alltjämt växande skaror. Desse
vedersakare förklara den af Kristus själfvalda
lågheten, som förmådde honom att utföra
sitt återlösarevärf på oansenliga ställen under
bar himmel.
I blandningen af så olikartade element visar
sig Rembrandts gudomliga fördomsfrihet, som
ställer honom i jämnbrecjd med Shakspere.
Han tvekar ej ett ögonblick att, när ämnet
så fordrar, framställa det låga, det fula med
all kraft; han ställer äfven det upphöjda och
det låga vid sidan af hvarandra utan att
pedantiskt vilja skilja dem åt, ty han har
jämvikten inombords, vet fullkomligt det enda
som är af nöden; han följer, om ock ej
medvetet, så dock med oinskränkt tillförsikt ett
bestämdt ideal, som har sin grund djupt i
hans eget väsen och som leder honom med
en aldrig svikande säkerket.
(Efter W. von Seidlitz i Zeitschrift
fiir bildende Kunst m. fl.)
TEATER.
Stockholms teatrar.
K. Dramatiska teatern.
Aug. 22. Trettondagsafton af Shakspere.
» 23. Dubbelspel af O. Blumenthal.
» 26. Cremonesaren af Fr. Coppée.
Lek ej med kärleken af A. de Musset.
» 27. Den sönderslagna krukan af H. v. Kleist.
» 28. Madame Sans-Gëne af V. Sardou.
Sept. 2. Sällskap där man har tråkigt af Pailleron.
» 6. Själens rättigheter af Giuseppe Giacosa.
» 7. Vid Breitenfeld af K. A. Melin.
» 12. Mellan fyra ögon af L. Fulda.
Fribytaren af J. Richepin. Öfvers, af
E. Lundqvist.
» 20. Samhällets pelare af Henrik Ibsen.
» 23. Sonen. Dramatisk skiss i 1 akt af Fr.
Nycander.
Lilla Markisinnan. Komedi i 3 akter af
Meilhac och Halévy.
Vasateatern.
Sept. 8. Ugglan. Skådespel i 1 akt af Gabriel
Finné.
Maskeraden. Lustspel i 3 akter af A.
Bisson och A. Carré.
» 21. En omvändelse. Komedi i 1 akt af J. de
Courcy.
Maskeraden.
K. dramatiska teatern har i höst bjudit på
en både värderik och omväxlande repertoar.
Shakspere, Moliére, von Kleist och Musset,
ett svenskt original, ett par tyska lustspel,
franska komedier från Théåtre français,
Vaudeville och Varietés, ett Ibsen-drama och ett
moderat italienskt drama, hvad vill man mera
begära ? Dessutom har den gångna månadens
spellista haft den förtjänsten, att flere af teaterns
bästa förmågor haft tillfälle göra sig gällande.
Så långt är således allt utomordentligt väl
beställdt, och allt skulle vara godt och väl, om
icke föreställningarna själfva skvallrat om att
spellistan varit tämligen lösligt hopplockad.
»Den inbillningssjuke», »Samhällets pelare»,
»Fribytaren» och »Lek ej med kärleken» äro
ej uppsatta och inöfvade med den omsorg,
det detaljstudium och spelas ej med den
olikartade schwung, som styckenas art och
författarnes olika tidsåldrar och skaplynnen kräfva.
Att Moliére ej spelas i molièresk, Musset ej
i mussetsk anda hade jag redan under förra
vintern tillfälle att påpeka. En representation
af »Samhällets pelare» är ej häller hvad jag
tror, att den med samma rollbesättning skulle
kunna blifva, om inöfningen bedrefs med den
omsorg och konstnärliga takt och
finkänslighet, som alltid äro af nöden för att något skall
blifva det allra bästa det möjligen kan. Det
är ej på den ena eller den andra rollen
särskildt som det beror, men det ligger ett visst
jämntjockt, ointresseradt, färglöst laisser-aller
öfver det hela. Af höstens repriser voro
»Fribytaren» och »Den sönderslagna krukan»
den sena vårens nyheter, om dem hade jag
ej tillfälle att då tala. Herr Hillberg har
många egenskaper, som göra honom lämplig
för konsul Bernicks roll, få, mycket få af
dem, som den gamle Legoëz kräfver af sig
framställare. Det var nu masken och
klädedräkten som egentligen skilde de två så
him-melsvidt olika karaktärerna. Med de många
högst förträffliga, skarpt induvidualiserade
figurer, som herr Hillberg skapat, i godt minne
kan det synas förmätet att vilja påstå, att han
ej är mångsidig, och dock skulle jag vilja
våga det. Han förblifver absolut ointresserad
och därföre i någon mån ointressant i
uppgifter, som ej direkt ligga för honom, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
