Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 10, November - Teater. Af E. G. - Musik. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 6
dagboken.
toaren, att hon kunde få tre veckors
permission. Detta var en lycka för fru Fahlman,
ty hon fick tillfälle att i en tacksam roll
påminna både sig själf och andra om att hon
är en artist, som kan och vill lösa stora
uppgifter; det var en lycka för publiken i de 2 i
städer, som på lika många dagar besöktes, ty
de fingo se ett stycke sann och kraftfull konst
i den kvinnliga hufvudrolen, och det var i
synnerhet en lycka för förf. som väl svårligen
annars, som engagementsförhållandena i vinter
gestaltat sig, skulle kunnat få stycket på ett
något så när värdigt sätt framfördt.
Hvad själfva stycket beträffar vill jag fatta
mig kort; det är antaget till spelning å
Vasateatern och torde jag i sammanhang därmed
få tillfälle att återkomma. Det är en pjes af en
svensk författare efter en främmande idé, den
handlar om ryska människor och spelar i
Nizza. Men det är mer än lokaliteten som
är fransk, scenbyggnaden och till en mycket
stor del äfven den förträffliga dialogen äro
starkt påverkade af de franska dramerna,
särskildt Octave Feuillets. Likheterna med »Herr
Derblays giftermål» och »Främlingen» ligga
mer i situationerna än i själfva tonen och
stilen. Långa stunder hade man svårt fasthålla,
att det ej var en öfversättning som spelades.
Moralen är mycket »rysk», som det kallas i
pjesen; kärleken och modersplikterna äro
betydligt annorlunda än vi pläga föreställa oss
dem och den psykologiska motiveringen haltar
nog ibland. Men stycket erbjuder goda
spelbara roller, dess handling intresserar, dess
dialog roar, och förf. har på en punkt enligt
mitt förmenande ådagalagt stor psykologisk
finess, nämligen i den för en dramatisk förf.
ej så särdeles vanliga uppgiften att pejla
barnasinnets mystiska, omedvetna djup. Titelrollen
är kanske den bäst tecknade, och den
tolkning som den 1 3-åriga Karla Strandberg gaf
åt rollen var — underbar. 1 »Lille Eyolf»
kunde man skylla hela det lyckliga resultatet
på instruktion, men här fanns så mycket, som
ej kan instrueras, den art mimik, det uttryck
i ögonen, den intensitet i ömhetsbetygelserna,
som nu verkade gripande på åskådaren, när
Sascha klänger sig fast vid sin brottsliga mor,
det är saker som ej kunna bibringas ett
outveckladt eller brådmoget barn utifrån, och
detta barn kan ej själft göra sig en klar
föreställning om hvad det gäller — hvarifrån har
det då allt detta? Från den rika källa, ur
hvilken all sann konst får sina första och rikaste
impulser, från intuitionen, den omedvetna
fantasien. Om det är en sann dramatisk
begåfning, som skall växa fram därur — det är
en annan fråga. Erfarenheten har en
sorglig lära om »underbarn». Några år af hvila
och ostörd utveckling från barn till kvinna
och sedan grundliga studier för att få bort
ett redan stötande manér i talet torde vara
oundgängliga villkor, om Karla Strandberg
skall hålla något af allt det rika hon nu
lofvar. 1 furstinnan Marie Bojanoffs starka,
lidelsefulla roll var fru Fahlman på sitt rätta
fält. Hon har ett så rikt konstnärligt
temperament, gnistrande och berusande som eldigt
vin, att figuren blef både möjlig och lefvande, den
härliga stämman gjorde sig präktigt gällande,
och intrycket understöddes kraftigt af en
bländande apparition och utsökta toaletter. Som
motspelare hade fru Fahlman den förmånen
att hafva herr Georg Törnqvist, som jämväl
höjde sig betydligt öfver den öfriga truppens
mycket anspråkslösa nivå, och som gaf
Radev-skys stora scener med mycken värme och
bravour. Af de öfriga kan jag, för att tiga
hellre än illa tala, endast framhålla herr och
fru Precht för ett par lyckligt återgifna
bipersoner. Den svåra sista entrén mäktade
fru Precht icke fullständigt, men tonen var
förut den riktiga.
»Sascha» skall som sagdt under vinterns
lopp gifvas ä Vasateatern med fru Håkansson
i furstinnans och herr Svennberg i Radevskys
roller. Hvem skall spela titelrollen?
E. G.
MUSIK.
K. Operan.
November 7. Valkyrian.
» 10. Konung för en dag.
Konserter.
> 4. Fröken Sidners konsert.
> 12. Musikföreningens första kon-
usert (Repris af Händels Josa.)
Månadens stora musikaliska événement är
naturligen » Valkyrians» uppförande å K.
Operan. Efter så långa förberedelser kom
pre-mièren dock nästan som en öfverraskning.
Repititionerna hade så många gånger afbrutits,
och man hade både enskildt och äfven
offentligt så många gånger fått höra, att vi sak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
