Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 11, 12, December - Konst. Adolph Menzel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dagisoken.
6l
KONST.
Adolph Menzel. Den åttioårige
konst-närsjubilaren är för närvarande näst furst
Bismarck den namnkunnigaste och mest uppburne
af alla tyskar, som genom arbete och snille
tillkämpat sig en ställning. Han hör till dem
som äro föremål för allas blickar, det finns
ej någon tänkbar utmärkelse som han ej
erhållit, och dessa utmärkelser hafva haft en
fulltonig resonnans i det jubel, hvarmed de
hälsats af hela Tyskland. I ett land, där
inom konsten nysilfret ännu tages för ädel
metall, endast prägeln är den en gång
godkända, där flärd och fraser af det slag, som
Makart och Piloty satte i omlopp, ännu
behärska gallerierna af modern konst, om de
också börja försvinna från utställningarna, — och
allt detta därför att konsten och lifvet
tenderat åt allt för olika håll för att kunna äga
tillräckligt många beröringspunkter —, där hafva
konst och lif dock ägt en hägnad och
fridlyst mötesplats i Menzels atelier. Menzel blef
hvad han är långt innan den riktning format
sig, som han historiskt sedt kan sägas
tillhöra, och nu, när den mognade skörden af
realismens æra samlats i ladorna och man
börjar skilja agnarne från hvetet, blir det mer
och mer uppenbart, att Menzel är en
sekular-konstnär, helt och hållet ett barn af sin tid
men ett som med styrkan af sitt snille bragt
till förverkligande något af det bästa, som
legat inom tidehvarfvets räckvidd.
Menzel föddes i Breslau den 8 december
1815. Hans fader var föreståndare för en
flickskola och därjämte litograf, och sonen,
hvilkens ovanliga begåfning tidigt framträdde,
blef redan som barn sin faders medhjälpare.
I förteckningen öfver Menzels arbeten äro de
tidigaste daterade 1827; han var då tolf år gammal.
Redan i dem spårar man hans blick för det
individuela hos de människor han skildrar.
Fadern flyttade 1830 till Berlin för att
där fortsätta sin verksamhet som litograf, och
då han efter två år hastigt afled, var sonen
hänvisad uteslutande till sig själf. Han fick
nu arbeta för brödet såsom litograf, och bland
beställningsarbetena från denna tid finner man
sådana, i hvilka hans rika uppfinningsförmåga
börjat göra sig gällande. Han inträdde 1833
såsom elev vid Konstakademiens modellskola
men lämnade den snart, då han fann att han
här ingenting hade att lara. Menzel har i
själfva verket aldrig haft hvarken någon lärare
eller någon förebild. Det andliga innehållet
i hans arbeten är hans egen eröfring, lika
väl som hans uttrycksfulla teknik, och endast
genom sin sega uthållighet tilltvang han sig
småningom ett erkännande, hvilket hela
tidehvarfvets smak för romantisk uppfattning och
romantiska ämnen i det längsta nekade honom.
Hans första själfständiga arbete var ett häfte
litografiska teckningar, »Künstlers
Erden-wallen» (1834), som mottogs med erkännande
bl. a. af den gamle Gottfried Schadow.
Redan här står Menzel, betecknande nog, midt
uppe i det lif, som rör sig rundt omkring
honom: hans konstnär bor ej i Rom utan i
Berlin och målar ej Katarina af Medicis eller
Kleopatra utan porträtterar judiska
bankirfruar. I skildringen af konstnärens kamlp
emot likgiltighet och fattigdom träder Menzes
satiriska åder i dagen. Kort efter häftets
utgifvande rönte han den utmärkelsen att
inväljas i »Jüngerer Berliner Künstlerverein».
Nu vidtog arbetet på en ny serie af
litografiska bilder, »Denkwürdigkeiten aus der
brandenburgischen Geschichte», som utkom
1836. Vid samma ålder, i hvilken Cornelius
komponerade mytologiska scener, Kaulbach
en dårhusinteriör och Rethel kartongerna öfver
Karl den stores historia, framträder Menzel
såsom den konstnärlige återuppväckaren af
det tyska fäderneslandet — snart sagdt det
enda område, till hvilket den vidtfamnande
romantiken icke hade funnit vägen. Det blåste
inga patriotiska vindar i Tyskland vid denna
tid, och det fanns mycket litet erkännnande
för en konstnär, som intresserade sig mera
för det sjuåriga kriget än för det trojanska
och som alldeles icke kände till de vackra
attitydernas konst utan riktade hela sin
sträfvan på den största möjliga verklighetstrohet
i kostymer och accessoarer ej mindre än i
uttryck och gruppering.
Samtidigt arbetade Menzel på sin utbildning
i oljemålning. Från barndomen var han
vänsterhändt men lärde sig genom flitig
öfning att med samma skicklighet begagna båda
händerna. Sin första oljemålning utförde han
1836. Hans genremålningar skilde sig lika
mycket som litografierna öfver Brandenburgs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
