Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 11, 12, December - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i 92
dagboken.
svårmodigt lynne, som framför allt kräfver
ett lugnt uppträdande, imponerande hållning
och värdig diktion, lämnas åt herr Olsson,
som är en begåfvad skådespelare, hvilken mer
än de fleste saknar dessa betingelser. De
farhågor, som väcktes vid läsningen af
affischen, besannades af representationen, med det
undantaget, att fru Ho ving nedlagt så
mycket arbete på Portias roll, för hvilken hon i
sällsynt grad äger alla yttre betingelser, att
rollbytet tycktes motiveradt, om ock
framställningen i de första scenerna verkade
något konstlad. Däremot fick fru Hoving
förträffligt och omedelbart fram all den lifslust
och kärlekslycka, som besjälar Portia från det
ögonblick, då Bassanio gör sitt val. Fröken
Janssons Nerissa blef ingalunda ett lika
lyckligt försök på ett nytt fält, subrettlynnet
saknades fullständigt, utom i den allt för
öfverdrifna entreen i domstolsscenen; i gnabbet
om ringen i sista akten fanns ingen skillnad
på Portias ton och hennes —• och den
skillnaden bör vara kapital! — Äfven herr
Per-sonnes Graziano var for fin, för öfverklassig.
Graziano är visserligen Antonios vän, men
han gifter sig med en kammarsnärta, han
kallar Bassanio signor men duas af honom,
och i hans mun har Shakspere lagt
åtskilliga saker något för mustiga för den elegante
riddersman herr Personne tycktes vilja gifva.
Graziano och Nerissa, det är de spanska
typerna Grazioso och Graziosa —, Henriks
och Pernilles, Figaros och Susannas
stamföräldrar — som gå igen, deras
kärleksintrig skall löpa karrikerande vid sidan af
de höga herrskapens, Graziano kan med
fördel framställas som en något
afsigkommen figur, som får vara med för sina
kvickheters skull. Och alldeles utan sedlig
harm, med stickande, oförsynt frispråkighet
bör han vända sig till Schylock i
domstolsscenen. Så som herr Personne nu uppträdde,
blir Schylocks svar »Låt laga upp din
kvickhet» meningslöst. Af de öfriga birollerna
voro herrar Gründer, Skånberg, Palme,
Örtengren och Envall bra på sina platser, fru
Sandell saknar i sista akten den orientaliska
glöd man kunde vänta hos judinnan, som
kollrat bort Lorenzo, men sade de vackra
verserna mildt och känsligt. Herr Hedlund
är ej så vig i tungan som i benen, en
tillfällig heshet gjorde måhända sitt till att tynga
talet, men äfven frånsedt detta behöfde
första aktens dialog mellan samvetet och den
lede fienden samt de gaminartade ordvrän-
gerierna mycket mera smidighet och
nyansering.
Öch så till sist herr Hillbergs Schylock.
Den omtvistade brytningen blir för denne
skådespelare en väsentlig hjälp vid figurens
karakterisering; den verkar måhända något
tröttande men var beundransvärdt väl
genomförd, och icke för ett enda ögonblick spred
den ett ej afsedt löje öfver figuren — en
fara som dock legat nära till hands. Andra
akten spelade herr Hillberg med mycken
energi och kraft, i domstolsscenen saknades
måhända stegringen, och omslaget vid den
unge domarens salomoniska dom föreföll
något för matt.
Vasateaterns tvenne senaste nya program
hafva varit svenska original. Det första, af
en redan bepröfvad och erkänd författare,
släpptes fram för Stockholmspubliken på en
s. k. försöks-matiné (en i och för sig själf
utomordentligt lofvärd och förträfflig sak);
vann därvid en afgjord framgång och fyllde
teaterns salong under många kvällar. Detta
var herr Gustaf af Geijerstams folkskådespel
Per Olsson och hans käring. Det andra, herr
Helmer Keys 4-akts skådespel Artister såg
rampljuset vid en vanlig première och i
en utomordentligt samvetsgrann och lycklig
iscensättning samt med en rollfördelning, som
upptog personalens allra bästa namn.
Pre-mièren hade, efter publikens litterära halt
och det kamratligt forcerade bifallet att döma,
försökssoaréens och succésens karakter, men
stycket kunde sedan, trots ett på alla
händer godt, på några händer utmärkt spel, med
knapp nöd hålla sig vid lif under summa
fem föreställningar. Detta är mer än en
händelse, som ser ut som en tanke, ty det är
en tanke, som kanske på vissa håll vill synas
se ut som en händelse.
Herr Geijerstam är som folklifsskildrare
afgjord realist i ordets bästa bemärkelse. Det
är allmogens verkliga lif, hvilket han bättre
än de fleste af herremansklass kommit nära
och lärt känna, som han i sina »bondpjeser»
vill låta oss se; den gamla bondromantiken i
söndagskläder är försvunnen, poserandet med
nordmannadygder likaså; kanhända har i stället
kommit ett visst poserande med laster och
brott: snikenhet och dryckenskap,
äktenskapsbrott och mord gifva ofta kulör åt
den annars något enformligt gråa taflan. 1
detta herr Geijerstams senaste arbete äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
