- Project Runeberg -  Ord och Bild / Fjärde årgången. 1895 /
93

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och Bild - N:r 11, 12, December - Teater. Stockholms teatrar. Af E. G. - Musik. Af M. J.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

dagisoken.

6l

dock färgerna lyckligare afvägda, än t. ex. i
»Förbrytare». Skildringen är här fullt
verklighetstrogen men ej motbjudande. Bland de
spelande tog herr V. Lundberg priset med
en sällsynt säkert anlagd och lagom färglagd
figur, fröken Rustans framställning af den leda
käringen är värd allt beröm, så till vida
som hennes allvarliga sträfvan var på
alldeles riktig väg och vissa detaljer, i
synnerhet i mimiken, afgjordt lyckade, men den
sanna bredden och musten för en dylik roll
äger hon ej. Herr de Wahls Anders ägde
de stora förtjänster, som äro vanliga hos denne
unge skådespelare: friskhet i uppfattning,
värme i tonen och skiftningar i uttrycket,
men dessa förtjänster hota allt mer och mer
att stelna i manér. Dessa nervösa
ryckningar af smärta i ansiktsmusklerna, detta
beständiga stockande af gråten i halsen minnes
man för väl från ett stort flertal af herr de
Wahls roller, för att de skulle göra samma
effekt nu som i »Tofslärkans» dagar. Detta
är ej ett klander mot herr de Wahls Olof,
som ägde sina stora förtjänster och utmärkta
pointer af lpåde humor och gripande sorg —
det är en varning, som kritiken har rätt att
gifva, när det gäller en otvetydigt rik
begåfning hos en yngre skådespelare. Herr
Hagman och fröken Borgström äro äfven att med
erkännande omnämna.

»Herr Helmer Keys drama kan anses som
ett debutarbete och bör bedömas såsom sådant»,
har en teateranmälare framhållit. Jag är ej säker
på att detta vore till afgjord fördel för
författaren och stycket, ty de brister, som man helst
bör förlåta en nybörjare: osäker scenisk
teknik och sväfvande karaktersteckning, motsvaras
af de största förtjänsterna hos detta drama,
hvil-kets författare tydligen genom flitiga studier och
egna föregående försök blifvit ganska förtrogen

med scenens fordringar och äfven lyckats gifva
ganska klara konturer åt sina personer, antingen
nu dessa äro i fantasien skapade karakterer
eller ur verkligheten fotograferade individer.
Men hvad man framför allt saknar i herr Keys
arbete, det är den nervus rerum, den dolda
kraft, den grundidé, som ger ett diktverk
mening, innebörd och värde. Jag menar
ingalunda, att hvarje drama skall vara
tendensdrama, men åskådaren vill kunna tänka sig
skälet, hvarför författaren skrifvit det. Och
såsom sådant skäl duger icke en allvarlig
föresats eller stor lust att blifva dramatisk
författare. Detta stycke blef mycket bra
speladt; den bästa figuren blef genom
författarens och herr Svennbergs förenade
ansträngningar målaren Johan Bergstedt, han stod klar
och tydlig, hade sin afgjorda originalitet och
sade en hel del roliga, träffande saker.
Förtjänsten af att äfven Marietta för det mesta
verkade som verkligt kött och blod tror jag
i högre grad tillkommer fru Håkanssons
utmärkta framställning än författarens något
ensidiga skildring af karakteren. Fru
Håkanssons ungdomlighet, som kanske ibland var
onödigt forcerad, behöfdes nog för att göra
figuren möjlig, och den var beundransvärdt
genomförd, om det ock är detta spelsätt som alstrat
och förvärrar den förkonstling i fru
Håkanssons tal och det röstens allt för höga
tonläge, som vi flere gånger haft tillfälle att
beklaga. Herr de Wahl har som förf:s språkrör
en utmärkt svår och tråkig uppgift, som han
skiljer sig från med erkännansvärd frimodighet,
och de öfriga rollerna gåfvos bra, liksom
uppsättningen, som förut sagts, var ovanligt
omsorgsfull och lyckad. — Vasateatern har nu
åter tagit upp »Ett silfverbröllop» på
repertoaren, och snart väntas »Giboyers son» med
herr Eliason i hufvudrollen.

E. G.

MUSIK.

K. Operan.

Nov. 25. Martha.
Dec. 4. Valkyrian.

Konserter.

Nov. 19. Rummel-konsert å k. operan.
» 25. Aulinska kvartettens andra soaré.

Nov. 26. Fru Edlings konsert.

» 28. Rummel-konsert å k. operan.

» 29. Fru Nansens konsert.

Dec. 2. Rummel-konsert å Mus.
Akademien.

5 3. Filharmoniska sällskapets första
konsert (Schumanns Faust-musik).

» 7. Hrr Stenhammar och Bäcks
första musikafton.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1895/0721.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free