- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
2

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenskarnes lynne. Af Verner von Heidenstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kulturlandens odling själfva dess quinta
essentia och pröfva den vid sidan af det
förnämsta, som vi under de sista tre
hundra åren frambragt inom naturforskning,
diktning och konst samt vid rådsbord
och på slagfält! Jämförelsen utfaller icke
till vårt men. Med sin eldsjäl är Tegnér
såsom andlig typ ännu intressantare än
Goethe, hvilken väl är den metafysiska
lyrikens oomtvistade konung, men hvilkens
själfbiografiska skrifter förblekna vid sidan
af de tegnérska brefven. Hvilken
ryktbarhet skulle icke omstråla Sergel, om
han åtminstone bott med sin
hushållerska vid Östergade! Endast på filosofiens
byggnad saknas en svensk minnestafla,
och likt italienarne ha vi i poeterna haft
våra filosofer. Till och med den
hetkindade Fredman, som väl aldrig drömt
att eftervärlden skulle märka grubblarens
panna under vinlöfvet, har med
shaksperesk hand samlat sina epistlar till en
världsåskådning. Våra yrkesfilosofer äro
dilettanter och ingenting mer. Tidigt
intvungna i ämbetsmannens rock, ha de
aldrig vågat draga konsekvenserna, aldrig
vågat uppställa ett subjektivt
grundpåstående. De ha från början sett sig nödda till
en dogmatisk kompromiss, som
omöjliggör allt filosofiskt tänkande. Här står vi
åter framför portmonnäfrågan. Den
fylligare utveckling, som endast penningen
och ett bredare personligt lif mäkta skänka,
har endast sällan förunnats Sveriges
söner. Vi få mindre döma svenskarne efter
de skördade frukterna än efter den
löftesgifvande blomman.

De stora kulturlanden besitta ej ett
fullkomligare samhälle än vi, ej färre
köpta röster och firade nollor, ej mindre
af fåkunnighet och mörker. Våra städer
öfverraska genom sin ordning. Våra
sjukhus äro mönstergilla, våra kirurger
stå på höjden af sin tid. Alla
uppfinningar, alla kulturens yttre hjälpmedel
ha vi förskaffat oss, och alla andliga
strömningar äga vårt öra. Medkänslan
för djuren, som närmast hvilar på ett
upplyst omdöme, står hos oss högre än
på kontinenten, om också i fråga om
slakt en låg grymhet ostraffad ännu är
rådande. Låt vara att åtskilligt omkring
oss synes lumpet och futtigt. När
parisaren eller berlinaren äger vår själfkritik,
betraktar han dagens händelser med
samma känsla, ty alla lokala
intressestrider och hvardagliga tilldragelser få
oundgängligt samma tarfliga drag. Det
finns ingen tid och ingen ort, där ej detta
varit förhållandet. Vistelsen utomlands
vederkvicker, emedan vi där bättre kunna
afsöndra oss och bestämma öfver vår
dag. Oinvigd i veckans småaktigheter
märker resenären ej dessa. Han ströfvar
kring bland samlingar och slott, bland
bibliotek och teatrar och betraktar ett
folks hela historiska lif i stället för det
tillfälliga. Det är just hans
främlingsskap som öppnar den vida och
imponerande öfverblicken. Res därför gärna
och res så länge, att du vid hemkomsten
likt Odyssevs icke igenkänner din egen
fädernekust! Dess mäktigare skola
linierna lyfta sig. Hvarför skulle också
massor af hus, massor af droskor, massor
af poliskonstaplar göra ett mer kulturelt
intryck än t. ex. Linnés tysta Hammarby?
Den andliga rangskillnaden mellan
nationerna utjämnas allt mer men gapar i
stället allt djupare mellan individerna.
Det finns både Eldslandet och Hellas
inom Stockholms tullar. Hvar helst du
inrättar din kammare med dina böcker
och dina papper, kan du lika väl känna
dig i århundradets kulturcentrum som
sutte du på hôtel Continental vid
Tuilerieträdgården.

Det är betecknande, att till folkhjälte
icke korats den gamle kung Gösta,
svensken af oblandadt blod, befriaren, »som
hela vårt Sverige murat från grund och
till tak», utan Gustaf Adolf, den lysande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free