Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Om svenskarnes lynne. Af Verner von Heidenstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
välståndet till mål. Välstånd, det är borgerlig
epikureism. Tidningarna utvecklas mer
och mer till affärsföretag, som spekulera i
politiska konjunkturer. De beryktade
riddarhustalen, hvilka i sin retoriska ståt
alltid buros af den svenska kärleken till det
storslagna och upphöjda, ha tystnat. Adeln
har blifvit en borgarklass, hos hvilken
lyxen icke längre medför någon trängtan
till intellektuela förströelser. Sverige har
hemfallit åt en materialism, hvilken,
blottad på allt idéinnehåll och på hvarje
annan känsla än egennyttan, undergräft
vår auktoritet och vår sista återstod af
själfkänsla. Det blir för en sådan tid
ett lifsvillkor att arbeta på
nationalkarakterens och den fäderneärfda odlingens
förfall. Materialismen söker hos de
latinska folken en motvikt i det sköna, hos
de germanska och anglosachsiska i
fromleri. Också se vi, att i Amerika
penningemarknadens hänsynslösaste höfdingar
oftast äro pietister. Hvarken krig,
envälde eller frihetstidens subsidier har vågat
ett sådant anlopp mot vårt lynne och
våra kulturela traditioner som de senaste
decenniernas förvärfstörst och fromleri.
Sverige har förlorat sin blygsel inför
framtiden, men det kommer en dag, då de
kvarlämnade tidningspackorna brytas och
historien sitter till doms, och då skall
tilläfventyrs en eller annan af mina
herrars sonsöner icke finna någon afsevärd
grund att påpeka släktskapen.
Sedan hedenhös voro svenskarne böjda
för religiositet, om också reformationen
hos dem liksom hos deras stamförvanter
närmast var af sedlig och politisk
natur. De i Sveriges häfder mest
framskjutna religiösa personligheterna,
såsom Birgitta, bröderna Petri och
Svedenborg, bära dock alla det svenska draget
af måttfulla kulturmänniskor, och de
inkomna råa bildstormarne jagades ur
landet. En Knox eller en Calvin skulle
med sin mörka fanatism icke ha vunnit
svenskarne. Det moderna fromleriet får
därför ej till alla delar jämställas med »den
oskrymtade gudsfruktan» hos våra fäder,
hvilken gärna såg ett filosofiskt arbete
vid sidan af bibeln eller hvilken i fall af
verkligt bigotteri, såsom bland de
olyckliga krigsfångarne i Ryssland, åtminstone
icke valde en alltför aflägsen ståndpunkt
från den allmänna bildningsgrad, hvartill
fäderneslandet då hunnit. Äfven minnas
vi den ovilja och stränghet, med hvilken
Karl XI och hans frejdade son från första
stunden mötte den pietistiska rörelsen,
och den senare var mot slutet af sitt
växlingsrika lif på god väg att omdanas
till tviflare. På botten af
protestantismen ligger en ovig träklubba, som i
sekterismens hand visat sig tjänlig att svinga
mot högre kulturela traditioner, men
hvilken de upplysta sällan nedlåtit sig att
gripa. Den klubban passar illa i det
svenska lejonets ramar. Ett geni kan
möjligen bli katolik, läsare aldrig, och
den ridderliga och aristokratiska färgen
öfver svenskarnes inre och yttre lif kan
aldrig sammansmälta med en åskådning
som lämpar sig för de norska fjälldalarnes
bondebefolkning eller Västerns farmare.
Därför blir hos de bildade det moderna
fromleriet ett affall från svenskt lynne.
Eftersträfva nutidens bildade svenskar ett
religiöst formulerande af känslan, måste
de samlas ungefär kring den
Rydbergska ståndpunkten. Om pietismen har
ett uppfostrande inflytande på de
obildade, förvandlas den dock till ett
förtryck, när den likt en kvaf dunst från
kojan och bönehuset stiger upp till de
bildade och sätter de förra klassernas
okunnighet till censor öfver en gammal
nations förädlade odling. Alldenstund
pietismen hos de djupare leden
upprinner ur grubbleri och ideela kraf, behöfde
den dock aldrig i och för sig bli en fiende
till högre intellektuela värf utan kunde
godt tänkas såsom dessas folkligare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
