Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Drottning Kristinas sista dagar. Af C. Bildt. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DROTTNING KRISTINAS SISTA DAGAR.
23
heter både från den lärda världen och
från det politiska lifvet, åtminstone för
hvad angick Sverige, Tyskland och
Polen, och slutligen voro hennes samlingar
en lockelse för alla, som sysselsatte sig
med konst eller vetenskap.
Låtom oss följa besökaren till
Kristinas residens Palazzo Riario på högra
Tiberstranden mellan Porta S. Spirito och
Porta Settimania vid Lungara’n. Så hette
en lång gata, som förband förstaden
Borgo, d. v. s. näjden kring Vatikanen
och S. Peter, med Trastevere, den andra
förstaden trans Tiberim. Sedan Urban
VIII:s tid omslöts Lungara-trakten af den
nya ringmuren men ansågs dock ligga
utanför själfva staden och var fri från
accisen, som i stället började upptagas
vid de nämnda portarne, en
omständighet, hvilken vi skola finna spela en roll
i det följande. Midt emot Palazzo Riario
låg Baldassare Peruzzi’s mästerverk, det
lilla slottet Farnesina, på ömse sidor
voro obetydliga hus, där Kristinas
lif-vakt och tjänstfolk bodde, bakom sträckte
sig en härlig trädgård om ej mindre än
185,000 kv.-m. uppför sluttningen af
Janiculus. Nu tillhör den staten, som i
en vrå däraf inrättat vrångbilden af en
botanisk trädgård och hyr ut resten till
vigner och kålland, men på Kristinas tid
var den smakfullt anlagd och ypperligt
underhållen med tre långa täckta gångar
af järnek och lager från palatsets gård
ända upp till krönet af kullen, med rika
springbrunnar, skuggiga löfsalar och den
härligaste utsikt öfver Rom. Själfva
palatset var uppfördt omkring 1477 af
Sixtus IV:s son Girolamo Riario i
ungrenässansens enkla majestätiska stil,
efter ritning, säges det, af själfve Bramante.
Det hade upplefvat blodiga scener under
Riariernas tid, och i källaren lågo ännu
kvar dödskallar och högar af
människoben. Sedan 1587 var det förhyrdt af
slägten Sforza, tills Kristina 1662 köpte
palazzo riario (nu corsini).
Kristinas residens i Rom, fasaden ät gatan.
Efter träsnitt från 1633,
besittningsrätten därtill för sin lifstid.
Clemens XII inköpte det sedermera 1732
för sin brorson kardinal Corsini och lät
utvidga det af Fuga, som tillade en ny
flygel och gaf det den nuvarande stillösa
granna fasaden. Det behåller ännu
namnet Corsini men tillhör sedan 1884
staten, som där inlogerat
vetenskapsakademien dei Lincei, ett tafvelgalleri, ett
bibliotek m. m. På Kristinas tid var
palatset föga mer än hälften så stort som nu,
men det var i alla fall fullt tillräckligt för
hennes behof. Hon kunde där gifva
konserter med 150 musikanter på
estraden och hela Roms societet såsom
åhörare, och utom det egentliga hofvet hade
flere af hennes artister och andra
skydds-Ungar där sin bostad. Vi gifva här (sid.
23, 24) teckningar af palatset efter de enda
kända afbildningar, som bevarats, ett
träsnitt af fasaden åt Lungaran och en vy
af trädgårdsfasaden på ett panorama
öfver Rom, båda frän 1600-talet, samt
bifoga för jämförelses skull äfven en bild
af det nuvarande palatset. — Palazzo
Riario var Kristinas fjärde bostad i Rom:
hon hade förut bott i Vatikanen (tre
dagar), i Palazzo Farnese och i kardinal
Mazarins palats vid Quattro Fontane.
Utanför palatset och i själfva porten
hölls vakt af drottningens garde, de s. k.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
