Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Drottning Kristinas sista dagar. Af C. Bildt. Med 9 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 6
C. BILDT.
funderingar, hennes bibliotek och
samlingar m. m. Vare det nog sagdt, att
om Kristinas intresse för vetenskap var
ytligt och hennes sinne för konst
osjälf-ständigt, fel som lågo i tidsandan lika
mycket som hos henne själf, så var hon
däremot som samlare och kännare
oöfver-träffad. Huru skulle det ej vattnas alla
världens samlare och musei-styresmän i
munnen, om det nu kunde hållas
auktion på blott hälften af hvad hon ägde!
Så förrann tiden i Palazzo Riario
mellan politik, vitterlek, svartkonst, musik,
audienser och en och annan större
lustbarhet, men det rådde ändå tomhet kring
den åldrande drottningen, i trots af de
många plymagerade herrarne i förmaket
och de svartklädda sekreterarne i
kansliet. De, som ännu trängdes kring henne,
sökte något att förtjäna eller betraktade
henne som en kuriositet. Lätt räknade
voro de, som hjärtat drog öfver hennes
tröskel. Med de flesta förnäma
romerska familjerna stod hon ohjälpligt på spänd
fot. Hon hade varit ohöflig mot deras
damer, lagt sig i deras enskilda affärer,
isynnerhet då det varit fråga om
giftermål och kärleksäfventyr, sagt kvicka
elakheter om dem, sårat deras fåfänga och
slutligen kommit i strid med påfven, af
hvilken de alla mer eller mindre berodde.
De utländske diplomaterna drogo sig för
henne af fruktan att få sig något tråkigt
etiketts-trassel på halsen. Den religiösa
världen kände sig kränkt af hennes
själfs-våldiga lif och fria tunga. Kristina var
likväl mycket noga i fullgörandet af alla
yttre andaktsplikter; hvarje morgon hörde
hon messan i det lilla kapellet, som
gränsade till sofrummet, hon biktade, fastade
och skriftade så ordentligt som trots
någon; hon hade till och med hösten 1686
pilgrat till madonnans hus i Loreto, men
hur ofta hade hon icke också gycklat
med mycket, som var de troende kärt!
Förr i världen kunde man ibland i pa-
latsets trappor möta en fransiskanerbroder
med snälla vänliga ögon och ett gladt,
förbindligt sätt, drottningens biktfader
frater Laurentius a Divo Paulo. Ryktet
berättade, att innan han blef munk i
Ara-celi-klostret uppe på Kapitolium hade han
varit högboren och rik och tjänat sin
drottning som sändebud vid ett främmande
hof — och ryktet talade sannt. Han hette
en gång Lars Skytte och var Sveriges
resident i Portugal, men djup, brinnande
öfvertygelse hade för länge sedan fört
honom till katolicismen och klostret. För
Kristina hade han alltid hyst den största
tillgifvenhet och beundran, och i åtta år
hade han hört hennes säkert ganska
underliga bikt, men hon hörde i stället föga
på hans förmaningar, så att han till slut
förtviflade om henne och bad att bli
befriad från sitt otacksamma uppdrag. En
böhmisk karmelitermunk, fader Slavata,
blef efter Skytte Kristinas biktfader, och
så syntes den gamle svenske
klosterbroderns bruna kåpa icke längre i palatset.
En vän, en ljuspunkt fanns dock kvar
i Kristinas lif. Kardinal Azzolini, den
ende man, för hvilken hon någonsin hyst
en ömmare känsla, stod fortfarande troget
vid hennes sida. Vänskapen mellan dem
hade begynnt genast vid hennes ankomst
till Rom och hade aldrig lidit något
afbräck. Ännu nitton år efter deras första
möte skref den annars så ombytliga
Kristina: »Kardinalen är en gudomlig,
oförliknelig man. Han är mig kärare
än mitt lif; han förmår allt hos mig.»
Om honom har hennes tunga eller
hennes penna aldrig haft annat än godt
att säga — den enda troligen, med
hvilken detta varit fallet. Azzolini förtjänade
också verkligen denna hängifna beundran.
Han hade sökt bringa reda i hennes
finanser, ordning i hennes hus, stadga i
hennes lefnadssätt, allvar i hennes ord,
och ständigt stått henne bi med råd och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
