- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
36

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - 1897 års utställning. Af E. G. Folcker. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

36

E. G. FOLCKER.

land, där någon art af industriel
verksamhet öfvas, lär man väl försumma att
med all kraft och efter bästa förmåga
bereda sig att vara med år 97.

Allt detta arbete, all denna
verksamhet kan man se i en likasom
koncentrerad form, en brännpunkt, på ett ställe i
vår hufvudstad; och detta är i det gamla
Paläet vid Gustaf Adolfs torg, där den
stora kommitténs lokal befinner sig.

Här sammanlöpa alla trådar till det
vidlyftiga maskineriet, här reglementeras
och administreras, här planlägges i stort
och bestämmes i minsta detalj allt, som
står i sammanhang med det stora
företaget; här genomtänkas och utarbetas
också af arkitekter och ingeniörer alla
de beräkningar, situationsplaner,
byggnadsritningar och öfriga anordningar, som
behöfvas för den yttre iscensättningen af
den intressanta lefvande tafla, som skall
kallas konst- och industriutställningen i
Stockholm och öfver hvilken täckelset
skall höja sig den 15 maj 1897.

Det är alltid en vansklig sak att vilja
lyfta på framtidens förlåt, och i detta
fall, då de förberedande arbetena äro i
full gång, då knappast någon dag förgår
utan att nya idéer födas, nya initiativ
tagas och ändringar, tillägg och
uteslutningar göras, är det ogörligt att lämna
en i detaljer riktig bild af utställningen.
Men med ledning af redan färdiga planer
och ritningar, med hjälp af muntliga
upplysningar, vågar jag dock inbjuda
läsaren att i föreställningen förflytta sig
något framåt i tiden och kasta en blick
pä det Stockholm, som kommer år 1897.

Till utställningen, till utställningen!
Man kan ej gärna förblifva okunnig om
hvad det är, som så upptager »hela
Stockholm». Den starka trafiken på
alla gator under en säsong, som vanligen
och med skäl kallas den döda, den stora

tillströmningen af främlingar och virrvarret
af utländska tungomål, men ännu mer
än detta massan af stockholmare, som
för året synas hafva glömt »landställenas»
behagligheter och tagit sitt sommarnöje
inom stadens eget område, allt tyder på,
att Sverige och dess hufvudstad vid
denna tid har att bjuda på en »great
attraction» af sällsynt art. Stockholm
har ju rykte om sig att vara en glad
stad, men en sådan feststämning har
staden icke haft öfver sig på långliga tider.
Skulle också en främling vara oviss om,
hvad det är som så sysselsätter allas
tankar och hvarthän alla dessa skaror
ställa sina steg, så ser han snart af de
väldiga affischerna med deras i ögonen
fallande färger och konstnärliga teckning,
hvilka öfver allt draga uppmärksamheten
till sig, att den stora konst- och
industriutställningen pågår, och att en
national-högtid firas, som är af större betydelse
än de flesta andra dylika.

Det är öfver trettio år sedan vi hade
vår förra utställning, eller som det då
kallades »exposition», i Stockholm. Vi
minnas det lilla området i »torget» med
dess anspråkslösa »palats», annexen och
de små paviljongerna under de gamla
alleernas kronor. Men — det är sannt,
— en hel generation minnes icke alls
detta, och om de äldre af oss med en
viss häpnadsblandad förnöjelse blicka
tillbaka på den utveckling alla våra
»näringar» sedan dess genomgått, och som
gör 97 års utställning till en för våra
förhållanden så pass storartad och
imponerande anordning, så skall denna nya
generation med sina erfarenheter från
Köpenhamn, Paris och kanske Chicagos
öfverväldigande »världsmarknad», endast
taga vår egen utställning såsom en helt
naturlig sak och ett fullt exakt uttryck
af status quo i vår konst och industri.

Jag tillåter mig föreslå, att vi tänka
oss vårt besök något fram på sommaren.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0050.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free