Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första häftet - Teatrar. Eleonora Duse. Af Helena Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELEONORA DUSE.
47
Duse skapar den mest förtjusande
uppenbarelse af Goldoni’s Mirandolina. Hon
framstår icke som en vanlig, kokett subrett, som
kurtiserar herrarne för att få presenter, utan
bon visar sig som den själfständiga, käcka,
förtjusande kvinna, som i ungdomligt
öfvermod ser djupt ned på de stackars
karlarne, som krypa för henne, och som alla
äro henne fullkomligt likgiltiga, och hon
behandlar narrar som narrar.
Liksom Bellman af Ulla Winblad gjorde en
olympisk gratie, så gör Duse af Goldonis
värdshusflicka en företeelse, som gläder och
uppfriskar genom sin fina skälmaktighet och sin
bedårande öfverlägsenhet. Men utom all denna
sanning, enkelhet och nobless, som Duse besitter,
har hon dessutom en egenskap, som särskildt
bidrager till de stora segrar hon vinner.
Hon är allt igenom en modern ande, och
i högsta grad uttrycket för våra moderna
känslor, vår kraft och svaghet. Hennes väsens
innersta tyckes vara smärta. Hon älskar
smärtan och framställer den skön och gripande.
Det nervösa, oroliga sökandet, denna hunger
och törst efter lycka i en trånande,
oharmonisk själ, och den bittra känslan af att lyckan
icke finns på jorden, detta tyckes mig vara
kärnpunkten och det inspirerande i Duses konst.
Hennes konst är icke en tolk för »lifsglädjen»,
utan för lifvets smärta och missräkningar, och
jag föreställer mig, att hon skall vara en mera
vältalig tolk för våra moderna författares
framställning af sökande, brustna och förtviflade
människor, än af Shaksperes kraftiga,
lifs-friska kvinnoskapelser. Utan tvifvel skall en
fantasi och en begåfning som Eleonora Duses
kunna sätta sig in i alla mänskliga känslor,
men säkert ligger hennes största sympati för
det sökande, det lidande och förtviflade.
Hela vår samtids skrik efter hjälp, efter
något, som kan lyckliggöra, får uttryck i
hennes konst, och alla känna en återklang
däraf och tillropa henne:
»Ja, just så! Så lida vi, så längta vi, så
försmäkta vi! Du, sköna, nobla, sanna
människa har sagt oss det på det enklaste sätt!»
* *
eleonora duse. skiss af ilja jefimovitsch repin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
