Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Dödsdansen. Hans Holbein inv. Oscar Levertin sculp. - Drottning Kristinas sista dagar. Af C. Bildt. Med 4 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DÖDSDANSEN.
53
flßin Gub, jag bar lefct meb vers ocb tal,
Jag bar svikit, svurit ocb svnbat.
/Ibot allt, som fortares af mott oeb mai,
/IIMn åtrå t blinbo bar sfepnbat.
©cb bock jag börbe ötn ftlocftfelang jämt,
/Ißen böfvabe själen i stimmet.
/HMtt lif var ett ovärbigt fastlagsskämt,
Som nu får bet pttersta rimmet.
DROTTNING KRISTINAS SISTA DAGAR.
AF C. BILDT.
Med 4 bilder.
(Fortsättning och slut.)
ÖFVER sin hälsa hade Kristina, som
vi sett, länge icke haft någon
anledning att klaga. Väl medveten
om sin dåliga måge, höll hon försiktig diet,
tålde icke kryddor och drack aldrig vin,
men å andra sidan gaf hon sig ej heller
någonsin tid att tugga maten. Då och då
gjorde väl magen uppror, och ibland
kommo därtill korta feberanfall, men dessa
krämpor voro ej mer, än man kunde vänta
hos en person med hennes oroliga lif,
som tillbragt öfver tjugu somrar i det
osunda Rom. Med undantag af
influensan, som 1657 grasserade i Italien, hade
hon icke förr än 1686 haft någon
sjukdom, som icke skyndsamt häfts af de
läkemedel hon vanligen anlitade, purga-
tiv och åderlåtning. För läkekonsten hade
hon ett ganska begränsadt förtroende,
och herrar eskulaper voro ofta föremål
för hennes skämt. Till 1675 hade hon
till lifmedikus haft en viss Cesare
Mac-chiati, därefter en judisk läkare Gabriel
Felix, som sedermera kom till konung
Johan Sobieski, och nu på sista tiden en
viss Romolo Spezioli från Fermo, hvilken
också skötte Azzolini. Tiden var inne,
då denne skulle få mycket att göra.
I början af 1689 väntade Kristina med
otålighet ett besök af sin generalguvernör
Olivekrantz och markis del Montes
återkomst från Sverige. Efter samråd med
dem ville hon besluta, huruvida det kunde
löna mödan att träffa någon uppgörelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
