Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra häftet - Det femtionde häftet. Af Karl Wåhlin. Med 17 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
KARL WÅHLIN.
oscar törnå.
Hvarje följande årgång af »Ord och bild»
har innehållit dikter af Thelander. I
andra årgången inflöto
»Oktobereftermiddag» och »Ämnesval», i tredje årgången
»Blomdoft i februari» — en dikt som
ingifvits af tanken på den nära
förestående skilsmässan från lifvet och vid hvars
offentliggörande den unge diktaren redan
slutat sina dagar — och i fjärde
årgången hyllningsdikten »Till Viktor
Rydberg», af hvilkens författarskap han
erhållit sina mest djupgående lifsintryck.
»Ronnebybilderna» voro författade
under en konvalescens. Thelander.? med
dem framträdande anlag voro en
öfverraskning till och med för hans närmaste.
Redan vid denna tid var hans hälsa
under-gräfd, och det dröjde blott ett år, till
dess den aftyning inträdde, som slutade
med hans bortgång den 4 augusti 1894.
Han hade på grund af knappa [-lefnadsvi]lkor-] {+lefnads-
vi]lkor+} egnat sig åt bokbinderiyrket, och
hans icke obetydliga kunskaper voro
frukterna af uthålliga själfstudier på lediga
stunder. Hans diktning hann blott att
gifva ett löfte, men ett vackert löfte.
Viktor Rydberg skref i ett bref strax
efter hans död: »Då den unge, älsklige
skalden gick bort, kände jag det som
om en af mina bästa förhoppningar
svunnit.»
Ej på lång tid har den svenska
konsten gjort sådana förluster som under
år 1894. Då afledo kort efter hvarandra
landskapsmålaren Oscar Törnå (den 3
juni), arkitekten Hugo Hörlin (den 12
juli), bildhuggaren Per Hasselberg (den
25 juli), genremålaren Hugo Salmson (den
i augusti) och tecknaren och
akvarellmålaren Carl Hedelin (i augusti).
Efter Wahlberg hade icke inom vår
landskapskonst framträdt en mera
begåfvad personlighet än Törnå, då denne
efter sex års studier i utlandet återkom
till Stockholm 1878 och utställde sina
studier från Grez och Fontainebleau. Dessa
gjorde ett lifligt intryck på den yngre
konstnärsgenerationen, och genom sin
lärareverksamhet blef Törnå af icke ringa
betydelse för utvecklingen inom vår nyare
landskapskonst, ehuru ingen af hans
lärjungar nått hans betydelse och ehuru nya
banor sedan dess brutits. Tyvärr lade en
försvagad hälsa allt för snart hämmande
band på konstnärens vidare utveckling,
och fastän hvarken hans flit eller hans
noggranna naturiakttagelse någonsin
förnekade sig, nådde hans senare alstring
dock icke så stor betydelse, som man
trott sig kunna hoppas. Målningen »Gamla
lindar», återgifven i tredje årgången, ger
en föreställning om arten af Törnås konst.
Den sorgliga olyckshändelse, som
ryckte Hugo Hörlin bort midt i hans
kraft och verksamhetsifver, är ännu i
friskt minne, liksom hans lifliga,
mångsidigt utåtriktade, begåfvade
personlighet bland alla dem som känt honom.
Såsom afdelningsföreståndare vid
Tekniska skolans konstindustriela skola och
såsom utgifvare 1888—91 af den för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
