- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
102

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Alexandrine Henriette Sparre. En tidsbild från det adertonde århundradet. Strödda anteckningar ur ett familjearkiv af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 11 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IOO

J. J. ALBERT EHRENSVÄRD.

skall medtagas till en cour hos
enkedrottningen eller till en assemblée, som
riksrådet Bielke ämnar gifva, och hvartill
väntas »tous ceux qui fréquentent la cour»,
hertig Karl möjligen inberäknad. I hvarje
fall är det hennes afsikt att låta dottern
komma i tillfälle att se hoflifvet, »ce qui
lui fera du bien» — tillägger hon
förtröstansfullt; och för den händelse att
fadern skulle finna sig förvånad öfver
dotterns tidiga inträde i societeten,
tillfogas en upplysning, att riksråden Horn
och Falkenberg ämna göra på samma
sätt med sina barn. Försöket måtte hafva
fallit väl ut; åtminstone kan hon den 29
i samma månad berätta, att Sofie »aime
beaucoup à ëtre dans le monde»; och
den 26 mars, omedelbart före afresan till
Finlands obygder, skall samma
uppfostringsmetod tillämpas på »le petit
Gustave»: kungen och drottningen väntas
till staden i och för en cour, hvilken
Gustaf äfven skall få bevista — »je veux
vo-lontiers qu’il ait une idée de cela». Man
ser, att de små blifvande gustavianerna
tidigt öfvades i den art af uppfostran,
som säkerligen ansågs vara den
förnämsta, om ej rent af den enda nödvändiga
— världsmannens; det må lämnas
därhän, om icke bokliga studier och barnets
naturliga fallenheter i stället åsidosattes. Af
intresse är att härmed jämföra Taines
skildring af det sätt och den anda, hvari
det samtidigt i Frankrike uppväxande
släktets uppfostran leddes. Hans
omdömen sammanfattas slutligen i dessa ord:
»L’esprit de 1’éducation est partout le
mè-me, je veux dire qu’aux yeux des parents
il n’y a qu’une vie intelligible et
raison-nable, celle du monde, méme pour les
enfants, et qu’on ne s’occupe d’eux que
pour les y conduire ou pour les y
pré-parer.» *

Det var ett lifligt sällskapslif som

* Taine. L’ancien régime I sid. 177.

denna vinter rådde i Stockholm; hvarken
konungens långa frånvaro under hans
Eriksgata till rikets västliga provinser eller
den verkliga »disette d’argent», som
enligt grefvinnan Sparres utsago rådde
öfverallt, förmådde härå lägga någon
dämpare. Men öfver det glada
sällskapslifvet hvilade äfven nu en högre prägel än
alldaglighetens; den lifsglädje, som gaf
sig luft i assembléer och maskerader öch
andra festligheter, var ej konstlad utan
hämtade sin styrka ur de återuppväckta
förhoppningarna om en lyckligare och
ljusare framtid, och mot den sorgliga
bakgrunden af splitet och småsinthetens
ohämmade spel under frihetstidens sista år tedde
sig det närvarande i än ljusare färger.
Hotande krigsrykten och vidtgående
diplomatiska underhandlingar bidrogo att
förläna lif och rörlighet åt denna tafla;
ingen visste, om man icke skulle blifva
tvungen att med lif och blod försvara
revolutionens verk. I det hela hvilar
öfver dessa månader, som bilda
inledningen till det egentliga gustavianska
tidehvarfvet, en egendomlig, ja vi skulle vilja
tillägga en i vår historia enastående
dager, som i sig förenar allt det strålande
och ljusa, som traditionen så gärna
förknippar med Gustaf III:s tidsålder.

Medelpunkten i denna tafla var helt
naturligt den unge konungen, hvilken vid
denna tid var föremål för en kärlek och
beundran, som knappast kommit någon
annan svensk monark till del. Ett eko
af den allmänna förtjusningen klingar
igenom äfven i Alexandrine Sparres bref.
Såsom troget återgifvande tidens tänkesätt
äga de härigenom ett särskildt intresse.
I alla möjliga tonarter sjunges
konungens lof. Entusiasmen under dessa
dagar har varit af den öfverväldigande
styrkan, att den förmått rycka med sig
äfven en person af Alexandrine Sparres i
grunden något kyliga sinne. Möjligen
har den enskilda tacksamheten spelat in;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free