Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Alexandrine Henriette Sparre. En tidsbild från det adertonde århundradet. Strödda anteckningar ur ett familjearkiv af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDRINE HENRIETTE SPARRE.
I I I
1782 inköpt
gården »för ett
röf-varepris» —
rykten gingo till och
med att han mutat
en högtstående
rådgifvare åt en
af säljarne. Emot
någon vinst på
handeln var Ruuth
likvisst villig att
åter afyttra
egendomen. Johan
Sparre var en
försiktig man, som
ej lät locka sig
endast af sonens
entusiastiska loford, utan äfven fordrade
mer exakta uppgifter, hvarför han också
lät en gammal inspektor upprätta en
beskrifning öfver gården. Egendomlig för en
modern läsare klingar en fras, som
själf-mant för tanken tillbaka till hofveriets
dagar; när den gamle inspektorn skall
tala om det till egendomen hörande
bond-godset och dess värde, sker det i följande
ordalag: »bönderna äro nog matta och
behöfva hvila.» Omfattande arbeten hade
äfven af de närmast föregående ägarne
utförts, och man förstår, hvilka som därå
blifvit lidande.
Handeln kom emellertid till stånd
1783; och Johan Sparre, hvilken från
1780 åter varit bosatt i Stockholm,
nedflyttade nu jämte sin familj för att taga
den nya egendomen i besittning. Till
namnet kvarstod han väl ännu såsom
kommendant på Sveaborg, men efter 1780
hade han icke varit därstädes bosatt eller
utöfvat kommendantskapet, hvilket han
för öfrigt skött med kraft och stränghet.
I stilla lugn förflöto nu den gamle
generalens dagar på Tosterup, delade,
såsom en i tidens öfliga stil hållen
minnesteckning säger, »mellan vänskapen och
skånsk bonde. akvarell af karl august ehrensvärd.
/ Tosterups arkiv.
Etuden».* Hvari denna senare bestått,
kan man förstå af ett bref från vännen
och vapenbrodern generalen von
Hermanson, hvilken var bosatt å en
granngård Rynge. I detta tackar nämligen
Hermanson för lånet »såväl af Lutheri
bok som af krigsrelationerna.» Luther
lär äfven varit Sparres favoritförfattare;
med sitt obändiga lynne förenade han
likvisst ett djupt religiöst sinnelag, som
tyckes förblifvit oberördt af den
strömning i motsatt riktning, som genomgick
tiden. Häri som i åtskilligt annat synes
han hafva tagit arf från det karolinska
tidehvarfvet, inom hvilket hans första
barnaår fallit.
Johan Sparre hade nu fyllt sina 73
år. Man åldrades fortare den tiden än
nu; krämpor och den oundvikliga
»po-dagern» hade ej heller uraktlåtit att
infinna sig. Säkerligen antog han själf,
att hans offentliga lif var slut. Men med
år 1788 stundade oroliga tider för riket.
Redan i skrifvelse af den 30 maj detta
* Minne af General-löjtnanten etc. etc. Grefve
Johan Sparre, på begäran uppsatt af Magn. Laur.
Ståhl, phil. mag. och rector vid Ystads trivialskola.
Lund 1791.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
