Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Alexandrine Henriette Sparre. En tidsbild från det adertonde århundradet. Strödda anteckningar ur ett familjearkiv af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
io 6
J. J. ALBERT EHRENSVÄRD.
interiör fran ett herrresate pa 1700-talet.
akvarell af karl august ehrensvärd.
I Tosterups arkiv.
år hade konungen befallt honom att
»begifva sig till det honom anförtrodda
commendantskapet på Sveaborg att vid
närvarande vidtutseende omständigheter
denna angelägna fästnings försvarande
besörja». Men för denna gången
undandrog sig Sparre att efterkomma
konungens befallning under åberopande af
»krafternas märkeliga aftagande vid nu
annalkande 74 åhrs ålder». Men när
sedermera Danmark bröt freden, och
krigsfaran hotade det egentliga Sverige,
kunde Sparre icke längre för sitt samvete
försvara att sitta overksam. Konungens
befallning att öfvertaga befälet i det af
danska armén hotade Göteborg efterkom
han ögonblickligen. Det blef således
Johan Sparres lott att stå vid Gustaf III:s
sida i två af de mest betydelsefulla och
dramatiskt spännande ögonblicken af hans
lif: den soliga augustimorgonen 1772 och
de mörka bekymmersamma
oktoberdagarne 1788, dä riket tycktes luta åt sitt
fall. Det var också två af de tillfällen,
då Gustaf III:s verkliga storhet
framträdde i den fördelaktigaste dager.
Medan Johan Sparre vid konungens sida
arbetade på Göteborgs försättande i för-
svarsdugligt skick, satt hans hustru
ensam på Tosterup. Det var
oroliga tider; ryska fartyg kryssade
utanför den närbelägna kusten;
landstigning kunde befaras, och
hvad man i sådant fall hade att
vänta sig, visade ryssarnes
påhälsning under sommaren vid Råå
fiskläge, hvilket utplundrats och
antändts. Traditionerna från
krigssättet under det stora nordiska
kriget hade ännu ej förgätits af
den ryska flottan. Sväfvande
rykten om landstigning af danska
trupper synas äfven hafva varit i
omlopp. Ej underligt, om
grefvinnan Sparre i sin ensamhet var rof
för en ständigt växande oro, hvaråt
hon ger lifligt uttryck i sina bref till den
frånvarande maken. Dagen efter dennes
afresa måste hon söka sin tillflykt i tidens
vanliga böte- och tröstemedel:
åderlåtning, hvilket dock icke tyckes haft
åsyftad verkan. Ådern springer upp igen
på grund af »la terrible agitation», hvari
hon befinner sig. Men trots denna
ängslan har hon likvisst mod att afslå en af
dottern och mågen framställd begäran
att hon skulle taga sin tillflykt till deras
hem i Karlskrona; »je leur ai dit» —
skrifver hon med anledning häraf till
»cher cæur» — »que cela m’était
tout-à-fait impossible et que je ne pouvais
m’ab-senter d’ici — — — car de laisser tout
ceci entre les mains des domestiques
c’est ce que je ne puis faire, outre cela
si les danois s’avisaient de venir — —
—, je devrais bien ëtre ici» — ett svar,
åt hvars modiga innebörd man ej kan
annat än skänka sin hyllning. Hennes
försiktighetsmått emot de hotande
farorna inskränkte sig till att nedsänka
husets silfverförråd i ett hemligt
förvaringsrum samt att öka nattväktarnes antal.
Då huset synes varit utblottadt på
manliga tjänare, var det ej heller lätt att säga,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
