Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Alexandrine Henriette Sparre. En tidsbild från det adertonde århundradet. Strödda anteckningar ur ett familjearkiv af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALEXANDRINE HENRIETTE SPARRE.
I I I
ren 1789 tog Johan Sparre för alltid
afsked från krigstjänsten. Väl innebar detta
steg vid hans år intet anmärkningsvärdt,
men säkert är likväl, att händelserna vid
riksdagen 1789 påskyndat det, och
Fersen uppräknar äfven Johan Sparre i den
långa förteckningen på dem, som af
missnöje med konungens uppträdande vid
riksdagen lämnade hans tjänst. Den yngre
sonen Gustaf, hvilken, såsom han själf
i bref till föräldrarne skrifver, fått sig
»den obehagliga förtrolighetsposten» att
bevaka de fångne riksdagsmännen, hvilka
ägde hans varma sympatier, följde
faderns exempel; på föråret 1790 tog
slutligen Karl August Ehrensvärd med
svär-föräldrarnes fulla gillande afsked; endast
äldste sonen Claes kvarstod ännu i tjänst,
ehuru emot såväl sin egen som
föräldrarnes önskan. Äfven Karl August
Ehrensvärds hustru delade fullkomligt
sina närmastes uppfattning angående
konungen; bland annat har hon
upptecknat ett epigram emot denne, som skall
hafva cirkulerat vid 1789 års riksdag:
»Med Gustaver bland oss händer
liksom uti våra länder
plägar ske med klöfverfrö:
tredje skörd ger sämsta hö.»
I denna de spirituela epigrammens
tid skulle väl detta med sin knaggliga
meter och något tarfliga kvickhet
svårligen hafva ådragit sig Sofie Ehrensvärds
uppmärksamhet, om hon ej gjort
epigramförfattarens känslor till sina egna.
Den sorgliga katastrof, hvari
slutligen utmynnade den bitterhet emot
Gustaf III, som Johan Sparre delade med
så många af sina ståndsbröder, fick han
aldrig upplefva; redan den 3 mars 1791
afled han nämligen å Tosterup. Djup och
uppriktig var tvifvelsutan Alexandrine
Sparres sorg vid upplösandet af de band,
som i så många åj förenat henne med
»cher coeur». I ett hänseende medförde
-ikväl hans död en förändring, hvilken
i. l. silfversparre.
oljemålning af c. f. von breda.
Originalet à Tosterup.
måste tilltala hennes verksamma och
praktiska sinnelag: hon besatt numera full
rådighet att efter eget skön förvalta den
vidsträckta egendomen*. Som den stora
och myndiga godsägarinnan satt hon nu
i öfver tjugu år å Tosterup, styrande
med kraft och klokhet. Ären kommo
familjekretsen omkring henne att glesna
allt mer och mer; sonen Gustaf, hvilken
en tid biträdt henne vid
landthushållningen, afled tidigt, och äfven Karl August
Ehrensvärd gick bort långt före henne.
Det må vara tillåtet att betvifla, huruvida
någon djupare sympati varit rådande
mellan henne och hennes genialiske
svärson, af hvilkens omogna projekt på det
ekonomiska området hon säkerligen känt
sig föga tilltalad. Dock synes
förhållandet dem emellan i allmänhet varit godt,
och i de talrika teckningar, som han
strödde omkring sig, underlät han ej
* Jfr ett af Warburg i hans biografi öfver Karl
August Ehrensvärd å sid. 323 intaget bref af denne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
