Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Planetsystemets framtid. Af N. V. E. Nordenmark. Med 3 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
118
K. V. E. NORDENMARK.
vi se vårens sköna blomster vissna, lika
visst veta vi, att jorden går mot döden
enligt en oblid förgängelses lag. Jorden
afsvalnar fortfarande allt mer och mer
och mister därigenom sin egen värme.
Samtidigt förminskas så småningom
vattnet och luften — tvä ämnen, som vi
veta vara nödvändiga för lifvet. Vattnet
ingår nämligen föreningar med jordens
fasta ämnen och försvinner därigenom.
Luften åter blir härigenom allt fattigare
på vattenångor och moln och desto
lättare utstrålar värmet från jorden, men
luften själf försvinner äfven den så
småningom, därigenom att dess
beståndsdelar alltjämt absorberas af människor, djur
och växter och andra organiska och
oorganiska ämnen. Innan likväl vattnet och
luften totalt fördunstat, ha väldiga
geologiska formationer ägt rum. Vattnet
och andra naturkrafter ha utfört ett
väldigt nivelleringsarbete och fullständigt
förändrat jordens geografiska konfiguration.
Så drifves lifvet så småningom från
polerna mot ekvatorn, dit de sista resterna
af mänsklig odling räddat sig. Och när
slutligen vattnet och luften (liksom vi veta
förhållandet vara t. ex. på månen)
fullständigt försvunnit, och jorden således är
direkt utsatt för rymdens köld, så har allt
lif dött, och planeten utandas sin sista suck.
Solens strålar upplysa kanske denna
dödens åker med ett något blekare sken än
nu. Kanske, sade jag, ty möjligt är, att
solen hunnit slockna, innan den af oss
nyss upprullade förvandlingen ägt rum på
vår jord. Resultatet är emellertid
detsamma, ty vi veta, att då solen upphört att
sända sina lifgifvande strålar, har
fullständig död inträdt. Vi gå emellertid
att undersöka, huru härmed förhåller sig.
Vi hafva redan framhållit, hurusom
solen genom sammandragning uppehåller
sitt värme, men det är klart, att hon
samtidigt genom utstrålning afkyles, och
slutligen måste den dag randas, då ej längre
denna sammandragning räcker att täcka
hennes värmeförlust. Solens väldiga
gasmassor måste då såväl genom det
genom sammandragningen alstrade
oerhörda trycket som ock genom kondensering
öfvergå i flytande och fast form. Hon
närmar sig då sitt slut som själflysande
himlakropp. Antaga vi nu, att solen under
en längre tidrymd tillbaka utstrålat lika
mycket värme som nu, så bör för
ungefär 9 millioner år sedan hennes diameter
ha varit dubbelt så stor som nu; ytan var
då fyra gånger så stor och hennes
utstrålning fyra gånger större. Vi mottogo då
här på jorden fyra gånger så mycket ljus
och värme som nu. Då var allt vatten
i gasform, lifvet hade då ej ännu kunnat
börja uppträda. Räkna vi således i runda
tal, så bör ej något högre lif ha
existerat på jorden under mer än tio millioner
år. Gå vi åter framåt i tiden lika många
år, så inse vi, att jorden då från solen
endast erhåller en fjärdedel af det ljus
och den värme, som den nu erhåller, ty
solen har då ytterligare sammankrympt
och visar sig från jorden som en skifva,
hvars yta är en fjärdedel af hennes:
nuvarande. Allt vatten, om det ej redan
försvunnit, har då frusit till is. Jorden
är en kall isöken, där redan helt säkert
väldiga geologiska formationer och
omhvälfningar inträffat, hvilka kanske, som
nämdt, omöjliggjort allt lif. Jorden är
då ett dödens fält, svagt belyst af den
döende solens sista strålar. Solen
bleknar allt mer och mer, dess fotosfär blir
allt fläckrikare, och slaggprodukter bilda
sig på dess yta, hvilken så småningom
mister sitt sken. Hon öfverdrages då,
liksom en gång jorden, med en fast skorpa ;
man skulle nu oskadd kunna vandra fram
på hennes fordom glödheta yta. Solen
har dragit sin sista suck och slocknat
likt en lampa, hvilkens olja är utbrunnen.
I planetsystemet råder evigt mörker, men
de lif och utveckling beröfvade plane-
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
