- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
131

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Litteratur. Paul Verlaine. Af Algot Ruhe

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PAUL VERLAINE.

I3I

största mästerverk följes af ett slags
poetiskt program Art poètique, offentliggjordt
i november 1882 i tidsskriften Paris
moderne och senare upptaget i »Parallèlement».
Två år senare kommer Jadis et naguère,
därpå under de följande åren hastigt på
hvarandra Amour, Parallèlement, Bonheur,
Chansons pour elie, Liturgies intimes,
Odes en son honneur, Elègies, Dèdicaces
och slutligen 1894 Dans les limbes. På
prosa har Verlaine, förutom en del novel-

Med oändlig mildhet skildrar i sina
»Bekännelser» enklingen sitt möte med den
första kvinna han skulle älska vid sidan
af sin moder. En vän, en musiker,
föreställer honom för sin halfsyster.

»Kom då in. Det är en poet, det är
Verlaine, du vet nog», ropar han till denna,
när hon en afton oförvarande öppnar
dörren till hans rum.

»Ack, jag håller så mycket af poeter!»
voro de första ord af denna mun, »som

paul verlaine. litografi af anquetin.

ler och studier, som nämnas senare,
utgifvit en del själfbiografiska verk. Hans
Confessions, af hvilka första hälften
framkom i tidningen Fin de steele i slutet af
förra året, sträcka sig icke längre än till
1871 och få en nödvändig fortsättning och
utfyllning i de tidigare utgifna småhäftena:
Mes prisons och Mes hopitaux.

skulle låta mig höra så månget ja och
därpå nej, utan att glömma så mycket
annat, först godt och därpå ondt.» Och för
första gången fick hon höra hans röst, som
i sin ordning skulle kuttra så ljuft och
därpå ropa och gräla i hennes öron,
vidöppna af förvåning. »Ty det kan jag säga
med oväld, nu efter mer än 20 år, att den
stackaren aldrig förstått mig, så bedröfligt
småttskuren hon var.» Det tycks som om
denna uppenbarelse af en ung, oskyldig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free