Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje häftet - Konst. Moderna finska konstnärer. Skulptörer. Af Jac. Ahrenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MODERNA FINSKA KONSTNÄRER. I39
det icke mera, han har
varit det, ty också han
skulle gifva sig under
den mäktiga realistiska
rörelse i konsten, som
med Paris som
centralpunkt slog sina
svallvågor kring världen.
Det tyckes mig som
om i den sista
Psykefiguren de första
spåren af öfvergången
mellan de tvenne
skolorna skulle göra sig
gällande. Visst är
emellertid, att ifrån
denna tid (1876)
blifva hans figurer mera
lifsvarma och mera
individualiserade.
Runebergs främsta
verk äro de
minne-stoder han på
beställning af Finlands
ständer utfört, den öfver
skalden J. L.
Runeberg (aftäckt 1885),
den öfver kejsar
Alexander II (aftäckt 1894)
och Pehr Brahestatyn
i Åbo. Om ock i
båda dessa
förstnämnda konstverk
hufvudfi-guren är den minst
betydande, så har han
däremot i bifigurena
åstadkommit verk, som
icke blott höra till
det bästa, det mest fullmogna vi inom
monumental skulptur äga att uppvisa,
utan äfven äro af den art, att de tryggt
kunna jämföras med likartade arbeten i
andra land. Detta gäller främst den
jungfruliga figuren Finland, vid
skaldekonungens piedestal, med den vackert
modellerade kroppen och det sinnande, vemodiga
och dock förtröstansfulla uttrycket i
ansiktet, samt gruppen »Patria» framför och
nedanför kejsaren-storfurstens staty. Dessa
sistnämnda verk och den granna gruppen
»Vetenskap och konst», äfvenledes hörande
till kejsarmonumentet, äro de hörnstenar,
på hvilka W. Runebergs rykte som
konstnär hvilar och hvilar tryggt.
Kejsarmonumentet är för öfrigt icke
walter runeberg modellerande professor g. ljunggrens byst.
amatörfotografi för »ord och bild».
ett fullt helgjutet verk. Jag för min del
kan aldrig försona mig med proportionerna
mellan hufvud- och bifigurer och bristen
på enhet mellan dessa bifigurer. — Trenne
af dessa äro draperade som antika stoder,
den fjärde är finskt bondfolk i
hvardags-kostym. — Äfven den omständigheten, att
de fyra grupperna endast ytligt ansluta sig
till hufvudfiguren, är enligt min åsikt icke
lycklig. Man kan på den mellersta
piedestalen ställa lika väl Alexander I, Nikolai I
och Alexander III som Alexander II. Huru
nära ansluta sig icke bifigurerna Potemkin,
Suvoroff, Diderot, Grim, Orloff m. fl. i
Katarina II:s monument i St. Petersburg
till hufvudpersonen, för att icke nämna
bifigurerna i Fredrik II:s ryttarestod i Ber-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
