- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
158

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En sjösmäll. Af Erik Hedberg. Med 5 bilder af författaren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i6o ERIK HEDBERG.

kan en då göra ovanli’t te’ stortag —
om hä vill säg väl fö’ståss.

Vi gjord’ opp, att vi skull’ ställ’ i
gång må’ en sjösmäll, å’ vi had’ för oss,
att hä skull’ inte bli många fiskar, som
va’ öfver yxkilsfurmate som skull’ bli
kvar i Gryttjärn.

Vi gaf oss åf en Lörda’, så fort
skifte’ i sme’an va’ slut. Alla don had’
vi i ordning å’ had’ hela ti’en jussom i
oss, att vi skull’ få bli ma’ om nå’t
ovanli’t. Inte för att ja’ ä’ vi’skeplin,
men fäll vardt hä så där lite’
missbetänksamt för mäg, då dä’ första vi kom
under fund ma, se’n vi gått en half
fjàrndel ungefär, var, att vi had’ glömt
båtnyckeln. Vi gaf oss int’ tid te’ å gå
te’bakars, utan når vi kom fram te’ sjön,
så bröt vi lösst läse’. Lasse han skötte
årorna han, å’ ja’ had’ hand om
smäll-helvite. En hel kvartersputell had’ vi
kil innersti full åf dymanit. Ä’ tändtrå
had’ vi mä’. Puttel’n band vi fast på
en lång stång, å’ når vi kom midt på

sjön, så ränd’ ja’ ner stången
å’ hele sattyge’ å slog eld på
tändtrå’n; å’ så fäkta’ vi å’
rodde åt land, så hä knaka’ i
bå’ årtullarna å’ ryggbaste’.

Vi vänta’, att hä skull’
smälla når som helst, så vi
kröp ner bakom en stor, stor
sten, som låg utmä’ sjökanten.
Skam te sägandes, så kändes
hä lite svårmodi’t i kroppen.
Inte för att ja’ var nå’ rädd
precis, men når ja’ betrakta’
Lasse, så sa’ han nog fö’ståss,
att han tyckt’ hä va’ roli’t,
men ändå så såg han allt lite’
obehaglin å’ blek ut på ögona.
Vi låg danne bakom sten ä’
vänta’ å’ vänta’ å’ kuxa’
hvarann’ i ögona. Hur vi vänta’
å’ vänta’, så sluta vi opp mä’ te’
vänta, för här vardt int’ nå’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free