Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fjärde häftet - En sjösmäll. Af Erik Hedberg. Med 5 bilder af författaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN SJÖSMÄLL.
1 59
äf. Vi
fundra’,
hva’ hä va’
mä’ sjösmäll’n,
som int’ ville ta
eld, å’ så kom vi
om-sams om, att tändtrå’n
had’ klicka.
\ Når vi då tyckte, att vi int’
had’ nå’ vidare te’ vänta på, så
börja’ vi på å’ knalla oss hemåt
te’bakars. Jussom vi satt’ oss i gång,
så feck vi si en karl gåendes, som had’
metdon. Vi va’ känd mä n bå’ två, för hä
va’ en gammal gubbe, som aldri’ gjord’
nå’ anna’ änhölls mä’dä här fiske’. Ensam
geck han jämnt, för han tyckte hä vardt
tystare å’ mindre språk på dä’ vise’. Dåm
kalla’n för Gädd-Jan, bare för dä’, att
han had’ en ovanlin fallenhet te’ å’ ta’
mört å’ aborr’ på vintermete. Vi hälsa’
å’ språka’ lite’ mä’n fö’ståss å’ tala’ om
för’n, att han skull’ slippa slå sönder
bätlåse’ för oss en här gången, sa’ vi,
för hä had’ vi gjort själf en här
gången, sa’ vi. Gubbfan tacka’ oss för
be-sväre’, å’ så geck vi. Vi had’ fäll gått
en 8, io bösshåll å geck rikti’t tysta å
fundersamma å’ tänkte inte på nå’n ting,
då hä på en enda gäng vardt en smäll
å’ en duns å’ en rusking på hele jolen,
så vi vardt te’ fara om hvarann’ en tre,
fyra alnar ofvanom backen som tättingar
precis. — Når hä vardt lugnt igen, så
låg vi på hvar sin sida om vägen. Så
fort vi
had’
kommi’ under
fund om, att vi
inte va’ dö’a, så
lyfte Lasse på hufvu’
å’ tala’ om, att sjösmäll’n
ändå int’ had’ klicka’. Vi
la’ i väg te’ bakers te’ sjön,
men når vi titta’ fram bakom
en där storsten, som vi had lega’
bakom för en stund se’n, så feck vi si nå’t
rikti’t fult. Helaste sjön va’ jussom
bort-trolla’ å’ där sjön had’ vuri’, såg hä bare
ut som ett enda stort svart grufhål. Dä’
enda som en kun’ vara människa te’ let’
opp ätter Gryttjärn, så var hä nå’ra
trasiga gäddslinger, som sått oppsmeta’
här å’ hvar på tallarne ikring. Hä va’
rikti’t fult te’ si, hur hä såg ut.
Vi vardt rikti’t konstiga åf’et bå’
Lasse å’ ja’, å’ troli’t ä’, att hä va’ nå’
sattyg, når hä kun’ ge säg te’ å bli en
töcken oskapli’t sträng sjösmäll. Eller
också så var hä nå’n ovanlin dymanit.
Ett är ätteråt flytta’ ja’ te’ Jämtlan’
å’ där stanna’ ja’ i sju år. Se’n for ja’
te’ Dalarne å’ där va’ ja’ i fjorton år,
te’ss ja’ flytta’ hit hem te’bakars te’
Gestriklan’ å’ hä blir nu te’ Olsmess
jämt trettitre år se’n.
I fjol våras skull’ ja’ en måron gå
ner te’ sme’an på skifte’. Jussom ja’ var
på själfva kammarbacken feck ja’ si en
oknu gubbe, som kom gåendes oppifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
