Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Eriksson Vasa. 12 maj 1496(?)—29 sept. 1560. En minnesteckning af Ludvig Stavenow. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
194
ludvig stavenow.
nötte in några sparsamma element af
tidens bildning, spelade partierna som
bäst sitt vilda spel om Sveriges rike, och
helt säkert kommo esomoftast rykten om
stridens skiften äfven till den unge Gustafs
öron och fyllde hans vakna själ med
lifliga bilder af krigiska bedrifter och
med glödande begär att själf en gång
få vara med i leken. I fädernehemmet,
som stod nära tidens ledande kretsar,
förtaides nog ofta, huru gamle herr Sten
jagade konung Hans ur riket, liksom
han förut tuktat hans fader, konung
Kristiern, vid Brunkeberg, eller huru herr
Svante och doktor Hemming i spetsen
för sina bönder belägrade Kalmar och
gjorde gränskrig i Småland och
Västergötland. Politiken och kriget voro de
naturliga samtalsämnena i de kretsar,
dit Gustaf genom sin börd hörde, och
han fostrades till en framtida verksamhet
däri uti den fosterländska anda, som en
gren af hans familj hyllat ända sedan
hans farfader, herr Johan Kristersson,
äktade Brita Sture, den gamle
riksföreståndarens syster.
Gustafs egentliga skola begynte, då
han i sitt adertonde år sändes till den
yngre herr Stens hof. Här lärde han
tidens ridderliga bildning och tillhörde
säkerligen såsom fru Kristinas systerson
de mer bemärkta unga ädlingar, hvilka
omgåfvo riksföreståndaren. Vid Vädla
och Brännkyrka fick han pröfva krigets
allvar och bestod profvet med heder.
Äfven i politiken förvärfvade han här insikt
genom umgänget med tidens förnämsta
demokratiska statsman, den gamle
krigaren och bondeledaren Hemming Gad,
förut utnämd biskop i Linköping.
Säkerligen fann den gamle statsmannen en
tacksam lärjunge i den unge Gustaf
Eriksson, som i så hög grad var hans
själafrände. Krönikan framhåller äfven
uttryckligen deras nära förbindelse.
Framför allt infogades Gustaf genom sin
vistelse vid riksföreståndarens hof
definitivt uti det parti af den härskande svenska
aristokratien, som i spetsen för de
demokratiska rörelserna från Engelbrekts
dagar sträfvade att slita Sverige lös ur
denna skandinaviska storstat, som tyvärr
betydde danskarnes öfvervälde öfver de
andra skandinaviska folken och i sina
socialpolitiska tendenser hotade att kväfva
den urgamla rätt och folkfrihet, som
ännu lefde med full styrka i Sveriges
allmoge. Gustafs börd och uppfostran
ställde honom helt i ledet af denna
de-mokratiskt-nationela strömnings målsmän
och gaf honom såsom en ovärderlig
gåfva för hans kommande lifsarbete den
under nära ett sekel hopade erfarenheten
om dess mål och resurser, dess styrka
och svagheter, dess speciela taktik och
politik.
Om Gustaf ännu behöfde någon
lektion i människokännedom och
unionspolitik, så fick han en god sådan i den
händelse, som på ett så våldsamt sätt
skilde honom från det svenska hofvet.
Han gjorde tjänst bland andra såsom
gisslan för konung Kristiern, då denne
på en sjöexpedition mot Stockholm
af-talat ett möte med sin motståndare, men
i stället brukade en gynnsam vind för
att segla ut ur Stockholmsskären och
hem till Danmark, mot heder, tro och
lofven förande med sig den svenska
gisslan såsom fångar. Gustaf stängdes
därigenom från allt deltagande i den stora
strid, som nu förbereddes för att afgöra
unionens öde och Sveriges. Drifven
af oro för sitt fädernesland och af
brinnande ifver att vara med vid dess
försvar, undandrog han sig slutligen genom
en äfventyrlig flykt sitt fängelse och
lyckades finna en fristad hos den
mäktiga hansestaden Lübeck. Dess styrande
fäder följde med spändt intresse den
nordiska politikens skiften och funno i
den unga svenska ädlingen ett verktyg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
