Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Eriksson Vasa. 12 maj 1496(?)—29 sept. 1560. En minnesteckning af Ludvig Stavenow. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gustaf eriksson vasa,
I95
Den danska besättningen på det fasta
slottet stod redan i begrepp att taga en
blodig hämnd af de sorglöse, då den
unge höfdingen själf med sin djärfva
beslutsamhet hogg sönder banden på
vinfaten och öltunnorna, så att drycken
rann bort i källarsanden bland de
knorrande och halfdruckne bönderna. Så gick
tåget vidare åt Södermanland och
Upland, under det Gustafs agenter kallade
östgötar, västgötar, nerikar och helsingar
till vapen. I Värmland och Småland
reste sig allmogen af sig själf, slog ihjäl
de kungliga fogdarne, stormade eller
blockerade slotten. I augusti 1521, åtta
månader efter resningens början, var
Gustaf Eriksson erkänd öfver hela riket
såsom dess höfvidsman och tog titeln af
riksföreståndare. Såsom en mäktig storm
hade frihetsrörelsen gått öfver Sverige.
Öfverallt hade den ryckt med sig
skarorna och svept undan de utländska
fogdarne, och på Sturarnes plats satt
en ny herre såsom det enade Sveriges
hufvud och regering.
Det är denna hastiga framgång som
i folkmedvetandet stannat såsom den
afgörande vändpunkten i Sveriges öden.
Ur dess scener har folkerinringen hämtat
de konkreta bilder, som åskådliggöra
segern. I själfva verket var ännu intet
afgjordt. Vid alla viktigare fasten med
hufvudstaden i spetsen hade de böljande
bondeskarornas anlopp brutits i vanmakt.
Men de fasta platserna betydde i
längden Sveriges rike, och ännu hade icke
unionskonungens stora maktmedel utom
Sverige blifvit inkastade i striden med
hans svenske motståndare.
Öfverhufvud är den synkrets, inom
hvilken ett folk betraktar sina egna
gärningar, icke mycket vid. Det fäster sig
vid de yttre drag, som omedelbart
framträda och på ett mer konkret sätt till-
ORNÄSSTUGAN.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
