Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Eriksson Vasa. 12 maj 1496(?)—29 sept. 1560. En minnesteckning af Ludvig Stavenow. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
ludvig stavenow.
narkiens byggnad lades grunden till en
ny, den svenska nationsstaten eller det
nya Sveriges rike, som Gustaf Eriksson
var kallad att bygga upp på unionens
ruiner. Det blef icke den högre enheten,
den skandinaviska folk- och
kulturgemenskapen, utan den sedan .hedenhös
framväxande bildningen af tre nationaliteter
därinom, som skulle blifva grunden för
de skandinaviska folkstammarnes
framtida politiska lif. Härpå satte riksdagen
i Strängnäs ett yttre insegel, då Sveriges
konungakrona ijuni 1523 formligen
öfverlämnades åt dess unga frihetshjälte.
* *
‡
Tiden var kommen för de medeltida
idealens fall. Den gamla åskådningen
af den latinska kristenheten såsom ett
enda universalrike under gemensam
ledning och med gemensamma mål trädde
tillbaka för den nya tidens ståt med dess
anspråk på fullständig suveränitet och på
oberoende af all annan hänsyn än det
egna maktintresset. Öfverallt sträfvade
en pånyttfödd furstemakt att sammansluta
folkens reela maktresurser och att på
spillrorna af ett utlefvadt feodalväsen eller
täflande korporationsintressen dana en ny
centraliserad och skolad förvaltning, en
kraftig likformig rättskipning och inre
frid. Öfverallt trädde i det politiska
lifvet en nykter, realistisk anda, som
obunden af alla yttre band och alla
medeltida drömmar blott räknade med
verkliga intressen och maktfaktorer. Den
individuela fördomsfrihet och fordran af
allsidig utveckling, oberoende af död
tradition och yttre hänsyn, som utgör
renässanskulturens innersta förutsättning,
skapade på statslifvets område den
moderna statstanken och det moderna
statssystemet.
Gustaf Eriksson var kallad att införa
denna nya politik i det nordiska
statslifvet och att öfver den stridande mas-
san af ädlingar, prelater och
bondekorporationer bygga upp den nya tidens ståt.
Redan hos Kristiern II framträdde samma
sträfvan, ehuru i annan form. Liksom
Kristiern var Gustaf en renässansnatur.
Han hade den skarpa blicken för de
reela maktförhållandena, den djärfhet och
hänsynslöshet, som sträckte sin makt så
långt, som intet tillräckligt motstånd
mötte, den obundenhet af all traditionelt
grundad rätt, som icke tvekade att slå
ned århundradens häfd, då den kom i
strid med hans egna intressen. Gustaf
identifierar fullständigt statsintresset med
sina egna och har hela den statsegoism,
som utmärker renässansfursten. Han är
en fullödig individ, harmonisk och sund,
som kastat hela sin kraft på statslifvets
uppgifter och genom sin ande ingjuter
däri det själfmedvetande och den
individuela maktkänsla, som helt plötsligt
gripa och omdana den under
århundraden förkomna svenska staten.
Konung Gustafs personlighet bär så
utprägladt moderna drag och inordnar
sig så fullständigt i denna följd af
monarker, som brutit väg för den nya
tidens ståt, att han knappt är tänkbar
såsom medeltidsmänniska, utan för sin
förklaring fordrar den andliga milieu, den
atmosfär så att säga, som renässansens
friska och mäktiga vind bredde öfver
den latinska kristenheten vid medeltidens
utgång. Men Gustaf är icke desto mindre
så specifikt svensk. Han känner och
förstår det svenska folkets lynne så som
ingen annan. Hans både yttre och inre
människa har karakteren af en svensk
allmogeman eller hemmansägare med
det nyktra, praktiska förstånd, den
småslughet och närighet, det enkla
patriarkaliska familjelif och den
benägenhet af personligt ingripande i alla
småsaker, som tillhöra den svenska
bonden. Han har äfven känsla för den
urgamla svenska eller germanska upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
