Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Eriksson Vasa. 12 maj 1496(?)—29 sept. 1560. En minnesteckning af Ludvig Stavenow. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
ludvig stavenow.
tor och gods till det världsliga
samhällsarbetets främjande. Om ännu Västerås’
riksdagsbeslut i dessa fall antyda en viss
moderation, skulle Gustafs djärfva kraft
och den reformatoriska rörelsens
fortgång snart nog draga konsekvenserna.
Innan två decennier förflutit, hade
kyrkans samtliga ägodelar vandrat öfver i
statens händer, klostren och domkapitlen
med sina talrika medlemmar och tjänare
upplösts intill obetydliga rester, biskopars
och landtprästers inkomster reducerats
till anspråkslösa löner. Kungliga
kommissarier hade insamlat kyrkornas vigda
guld- och silfverkäril, borttagit deras
rökelsekar, monstranser och heliga
bilder och sprättat prydnaderna af de
lysande biskopsskrudarne, mässhakarne och
altardukarne. Allt hade gått till den
kungliga skattkammaren. Biskoparna
täflade icke längre med de världsliga
magnaterna om makten. De voro alla
konungens lydiga tjänare. Försvunna voro
de talrika kaniker, som skött den
dyrbara domkyrkogudstjänsten;
själamässorna hade tystnat, de praktfulla
ceremonierna, processionerna och
hostieinvignin-garna upphört. Munkar och nunnor dogo
bort eller gingo ut i det världsliga
lifvets vimmel, och detta samhällselement
af oöfverskådlig betydelse med sitt
intryck af fridfull lättja, af demokratisk
själatröst och välgörenhet försvann. Det
var en väldig förändring äfven af det
sociala och det politiska lifvet.
Förändringen bar allt igenom sin
prägel af Gustafs personlighet. Det låg i
hans natur att gå till de yttersta
konsekvenser, då han kunde spåra något
statsintresse däri. Så långt gick Gustaf i
detta fall, att han afsåg att styra sin
kyrka blott såsom en gren af den
världsliga administrationen. Han kunde
därvid icke undgå en brytning med sina
reformatoriska medhjälpare, Olaus Petri
och Laurentius Andreæ, hvilka visserli-
gen af protestantiskt nit predikat
ned-rifning af den hierarkiska byggnaden
men ingalunda gillade ett
fullständigt underkastande af kyrkan under det
världsliga samhället och ett
tillintetgörande af all kyrklig själfständighet.
Lika våldsamt och genomgripande
som Gustaf gick till väga, när det gällde
reduktionen af kyrkans inkomster och
krossandet af dess politiska särställning,
lika försiktigt och långsamt skred han
framåt, när det gällde gudstjänst och
lära. Äfven i detta fall måste han
komma i motsats till reformatorerna, för
hvilka den protestantiska trons och
liturgiens införande var hufvudsaken. Helt
säkert såg Gustaf i detta fall längre, ty
folkets massa hängde ännu kvar vid de
gamla fäderneärfda religiösa bruken, och
endast steg för steg kunde utan
motstånd rum beredas för en evangelisk
predikan genom spridandet af svensk
bibel, reformatoriska skrifter och sånger
och genom uppfostran af ett nytt
protestantiskt prästestånd och ett nytt släkte
öfver hufvud. Gustaf lefde tillräckligt
länge att i detta fall se tiden verka, och
vid slutet af hans länga regering hade
det svenska samhället omärkligt men
säkert gått öfver frän katolskt till lutherskt,
om också detta ännu icke var formligen
och öppet uttaladt i stadgade
bekännelseskrifter och kyrkoordningar.
Otvifvelaktigt är konung Gustaf den
svenska reformationens egentliga
banbrytare. Visserligen står Olaus Petris ädla,
frihetsälskande och djupt reformatoriskt
anlagda personlighet vida öfver
konungens i religiös karakter. Men Olaus
Petri är icke såsom Luther uttrycket för
ett helt folks innersta idélif och länge
mognade åskådning. Utan Gustafs
kraftiga stöd skulle han länge stått tämligen
ensam och maktlös, och först ett halft
sekel efter honom tränger hans ande ned
i bredare lager af samhället. Det är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
