Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - Gustaf Eriksson Vasa. 12 maj 1496(?)—29 sept. 1560. En minnesteckning af Ludvig Stavenow. Med 13 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
212
ludvig stavenow.
sund och fördomsfri ande, som konung
Gustafs, omfattat reformationen med den
»förståndets entusiasm», som samlat ej
mindre skaror kring Luthers fana, än
den andliga samvetsnödens ifriga
tros-trängtan. Med denna manliga och
uppriktiga lutherska tro har den djärfve
konungen-reformatorn, som slog
medeltidens kyrka i spillror inför sin tron och
vräkte undan hennes skumma vidskepelse,
äfven på detta område byggt nytt och
inledt den nya anda, i hvilken Sveriges
kyrka skulle fostras till en
världshistorisk betydelse och ett kraftigt inre lif.
‡ ‡
Ären gingo förbi, och konung Gustaf
hade under sitt rastlösa arbete snart nog
blifvit en gammal man. Det var en märklig
lefnadsgärning, hvarpå han kunde skåda
tillbaka. Med djärf härskarhand hade
han brutit ned de sekelgamla politiska
och kyrkliga institutionerna och grundat
en ny ståt, en ny kyrka och ett nytt
samhälle. Under otaliga faror och
mödor hade verket skett. Nu växte under
hans ögon i frid ett nytt ungt Sverige
på den grund han lagt, i de idéer han
bragt till seger och hän mot en framtid,
då det blef dess uppgift att öfvertaga
arfvet, vårda det och bygga vidare
under kanske nya och icke mindre stormar.
Hans egen personlighet hade ändrats
med de ändrade förhållandena.
Hårdheten i tonen hade mildrats, den häftiga
uppbrusningen och de befallande laterna från
hans tyska rådgifvares period lämnat
rum för en mer vördnadsbjudande och
förmanande art. Konung Gustaf var
blifven landsfadern, som efter en lefnad af
träget arbete för sitt folk med kärlek
och allvar vårdade sitt verk och beredde
dess öfverlämnande i andra händer.
Kring den gamle kungen hade vuxit
upp en talrik afkomma, som nu var både
hans hopp och hans bekymmer. Själf
en förträfflig husfader i gammaldags stil,
hade Gustaf i sin andra gemål,
Margareta Leijonhufvud, funnit en husfru, som
öfverensstämde med hans lynne och
åsikter. Helt visst rådde i det kungliga
hemmet enkelhet, flit och sedlig tukt
på samma gång som faderlig välvilja och
moderlig omsorg. Äfven en anständig
glädje med musik, dans och lekar
fattades där ingalunda.
Konung Gustaf var på det hela en
lycklig familjefader. Men tiden var kommen, då
de unga prinsarne och prinsessorna växte
ut till män och kvinnor och ingåfvo den
skarpsynte fadern djupa bekymmer.
Särskildt var tronarfvingen, hertig Erik, en
natur, rik på godt och ondt. Gustaf kunde
icke undgå att märka hans begärlighet
för ståt och prål, hans sjukliga
misstänksamhet, hans fallenhet för äfventyrliga
planer, som vid förändrade förhållanden
hotade Sverige med nya krig och svåra
inre kriser. Därtill kom denna motsats mot
de yngre bröderna, särskildt den icke
mindre ärelystne hertig Johan, och mot den
unga aristokrati, som vuxit upp och blott
af vördnad för den gamle konungen
återhölls från att brottas med det nya
konungadömet om makten. Kanske han
äfven såg detta lurande vansinne, som
låg på bottnen af konung Eriks
disharmoniska själ, och som snart skulle mogna
hos hertig Magnus till öppet utbrott.
Äfven utåt skymtade för en
skarpsinnig iakttagare nya faror. Den
moskovitiska tsaren hade redan begynt härja
i östra Finland. I vildt anlopp mot den
murkna lifländska ordensstaten krossade
han densamma i spillror och bräckte
denna den europeiska odlingens svaga
förmur. Sverige kunde svårligen i
längden se resterna däraf utan motstånd
in-förlifvas i ryssens makt. I Danmark
uppsteg en ung, ärelysten furste på tronen
och längtade att upplifva de gamla
försöken att sammansluta de nordiska ri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
