Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Femte häftet - En klassisk teater. Af Johan Bergman. Med 1 bild
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DIONYSOSTEATERNS RUINER I ATEN.
EN KLASSISK TEATER.
Af JOHAN BERGMAN.’
Med i bild.
DEN dramatiska konsten står för
närvarande ganska lågt på den
klassiska ort, som i antiken var
skådeplatsen för dess högsta blomstring.
Det är icke synnerligen många år sedan
konungariket Hellas’ hufvudstad ej hade
annat än en lada (i ej blott figurlig
mening) till plats för skådespelare och
publik och för de mer än anspråkslösa
tiljor, som fingo föreställa världen. Så
kom en dag en räddande »deus ex
machina» i form af en bland dessa millioner,
som då och då af minnesgoda hellener
i lyckligare länder sändas hem till
forn-tidsfrejdadt och i alla skiften älskadt
fosterland. En präktig teater, smyckad
med kolonner och statyer af det
närbelägna penteliska bergets dyrbara och ännu
efter årtusenden lika outtömliga material,
reste sig, en af det moderna Aténs
vackraste byggnader. Men det är en bakvänd
metod att reda till formen utan att först
äga ett innehåll. Talias präktiga palats står
för det mesta öde oeh tomt. Sällan
uppträder ett inhemskt skådespelarsällskap,
och om så är fallet, sker det mest till det
klassiska rummets vanära. Någon gång
gästas Atén af franska, ännu oftare af
italienska skådespelare, hvilka dock med sitt
främmande språk och sin främmande konst
naturligtvis ej äro i stånd att främja
utvecklingen af en nationel dramatik.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
