Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Helsingfors i sina monument. Af Karl A. Tavaststjerna. Med 21 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
248
karl a. tava st stjerna.
STUDENTHUSET.
lands store män ha utgått från akademien,
och dess hegemoni öfver opinionen i
landet var suverän.
Att studenterna vid en sådan
akademi skulle veta med sig sin betydenhet är
förlåtligt. Det är kanhända just denna
tidigt utvecklade själfkänsla som i
förening med själfansvarighet och
medvetandet om stora plikter grundlagt och
fostrat de starka karakterer, hvilka skapat
Finlands öde. Finland har varit
ungdomens land och är det, dess korta
historia har burits af en mäktig ungdomlig
hänförelse, inympad på släktled efter
släktled. Endast en sådan hänförelse
har ägt spänstighet nog att motstå trycket
ofvanifrån.
Bland den akademiska ungdomen
hade själfsvåldet spelrum endast så länge
det kunde skrifvas på det friska
öfver-modets och den obegränsade
krafttillgångens räkning, oppositionen endast då den
förestafvades af en stark och ren
öfvertygelse. De gamle och kloke arftagarne
till Kalevalasmeden Umarinens konst
passade på, då järnet i ungdomens karakter
var varmt, och svetsade ihop de hårda
enskilda viljorna till den opinionens
mäktiga stålfjäder, hvilken än i dag — ehuru
splittrad i tu —■ håller
Finlands urverk i gång.
Däraf uppstod
Kalevala-sagans Sampo, det
mystiska, lyckobringande
redskapet, hvilket annars heter
den allmänna meningen.
Stålet i den är härdadt
i ungdomens heta eld och
under de klokes långt ifrån
milda hammarslag och
motstår ännu godt alla
försök att plantera
frätande rostfläckar på det.
Den allmänna meningen
är i Finland en mäktig,
tu-senhöfdad buse, den har
ännu i dag all auktoritet, som
tidningspressen saknar, den har också
skvallerkäringens elaka tunga. Den håller sträng
kontroll öfver hvarje enskild medborgares
lif och görande, den dömer
obarmhärtigt — och ofta orättvist. Men den
brännmärker odågan och uslingen som ingen
annan institution, och den sopar rent för
hemmets tröskel. Den härstammar från
de tider, då landet ingen tidningspräss
hade men lika fullt måste väcka och
uppehålla en obönhörligt sträng andlig
disciplin. Och den har ocksä sin
förklaring i dessa tider. Den är ett slags
själfstyrelse i det tysta, en republik, där
alla döma hvarandra som
familjemedlemmar — och förlåta hvarandra som
sådana. Den har haft en ofantlig
förtjänst som en samhällsbevarande
institution, men den börjar på att öfverlefva
sig själf. Finland har blifvit ett för stort
samhälle, man känner ej längre
hvarandra så noga som förr, och den forna
familjedisciplinen gör misstag, hvilka
förvandla opinionen till ett olidligt tyranni
för de många, som på ett eller annat
sätt misshagat busen.
Anda till de senaste årtiondena lade
de politiska förhållandena band på all
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
