Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjätte häftet - Konst. Spanska konstnärer på den skandinaviska utställningen - Af Saint-Aubin - Af Karl Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
KARL WÅHLIN.
Några framstående konstnärer, hvilka
tyvärr ej sändt några af sina arbeten till
den skandinaviska utställningen men hvilkas
namn dock torde vara kända, vilja vi här
nämna: Sala, Raimundo Madrazo, Rico,
Munoz üegrain, Ferrant, Dominguez,
Garcia y Ramos, Masriera, Casas, Rusinol.
Till slut ett tack till spanske envoyén
i Stockholm markis Prat de Nantouillet
för det initiativ han tagit till denna
utställning, liksom till dem, som hafva understödt
honom i hans arbete, nämligen
ordförandena i konstföreningarne i Stockholm,
Kristiania och Köpenhamn, grefve Georg von
Rosen, grosshandlaren Chr. Langaard och
marinmålaren Chr. Blache samt till baron
Richard de Wendel.
Genom det vänliga mottagande, som
våra målare rönt hos det skandinaviska
folket, har uppstått en ström af sympati
för dem, som i dessa fjärran länder ägna
sig åt utöfningen af de sköna men på
samma gång svåra konsterna.
Till alla dem, som i midnattssolens
land ägna sin intelligens och sitt arbete
åt konsten, sända deras spanska kamrater
en broderlig hälsning och ett erbjudande
af denna konstförenings (Circulo de Bellas
Artes) vänskap och gästfrihet, om ej så
stor, som vi skulle önska, så dock rik på
hjärtlig tillgifvenhet.
Saint-Aubin.
I vårt land äro vi nu så vana vid att se
de europeiska strömningarna återspeglas
inom vår konstvärld, att till och med
extravaganserna hos »de impressionistiska och
neoimpressionistiska skolorna» längesedan
upphört att förskräcka oss, och att vi icke
ens rädas för comistas och puntistas och
den smitta, som de med sina bacill-liknande
färgfläckar kunna sprida. Vi hafva här sett
konstnärer framstå, om hvilka det skulle
vara orättvist att påstå, att de gripit till
ovanliga och moderna framställningssätt blott
för att ådraga sig uppmärksamhet, ehuru
det nog kan vara sannt, att de icke på
något annat sätt skulle hafva kunnat skapa
sig ett namn, motsvarande det de nu
vunnit. Vi hafva sett konstnärer offra på
duken de våldsammaste och mest skrikande
färger med samma smärtfulla och upphöjda
ansträngning, hvarmed medborgaren offrar
sitt röda blod i striden för sitt land. Vi
hafva sett konstnärliga frihetskrig och emi-
grationer lägga nya områden under
konstens spira, och vi beklaga icke längre denna
den moderne konstnärens nervösa sträfvan
mot full frigörelse af det individuela, som
skapat så många vidunderligheter och så
många glänsande eller bristfulla konstverk,
då vi se dess resultat såsom de
nödvändiga länkarne i en stor utvecklingskedja.
Midt uppe i all denna konstanarki hafva
vi blifvit anarkister äfven gent emot de
mest imponerande försäljningssummor och
gent emot hvilka medaljer och diplom som
helst. Och i den hvirfvel af olika
framställningssätt, som dragit fram öfver våra
bygder, hafva vi trott oss kunna skönja, att
modet ej härskar uteslutande öfver de
moderna bland konstnärerna utan finnes inom
alla riktningar, hvar helst en medelmåtta
framträder med skenkonst, och ej minst
inom de riktningar, som redan öfverlefvat
sig själfva.
Då jag nu med ledning af den ärade
författarens framställning redan kunnat
konstatera så många skiljaktigheter mellan
förhållandena i Spanien och hos oss, eller låt
vara blott mellan hans uppfattning af
förhållandena i Spanien och min uppfattning
af förhållandena här, måste den farhågan
naturligt nog uppstiga icke endast nos
honom — i fall han läste detta — utan
äfven hos mig, att jag svårligen skall kunna
göra full rättvisa åt den utställning af
spanske målares arbeten, utarbetade under så
skiljaktiga förhållanden, som nu gästar vår
hufvudstad och om hvilken herr Saint Aubin
själf inlagt så stor förtjänst. Vi se ju ofta
i våra tidningar återgifvas omdömen af
utländska författare, hvilka efter läsning af
några svenska böcker tro sig känna den
svenska litteraturens skaplynne eller efter
en och annan veckas turistfärd utbreda sig
vidt och bredt öfver svenska förhållanden
och som därvid göra sig skyldiga till de
mest groteska misstag och felslut, som
framkalla vår häpnad eller vårt löje. Mitt
experiment vore ännu djärfvare, därest jag allenast
med ledning af denna utställning på
omkring 150 arbeten, af hvilka jag måste
bortse från flertalet, ville söka att framleta några
drag af den samtida spanska konsten, om
hvilken jag för öfrigt ej har någon annan
kunskapskälla i första hand än de intryck,
som numera återstå från den spanska
konstutställningen å världsexpositionen i Paris
1889.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
