- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
316

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sjunde häftet - Eleusis och de eleusinska mysterierna. Af Sam Wide. Med 5 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

30 6

SAM WIDE.

bevarade hågkomsten af en sägen, som
förtäljde, huru Demeter en gång gästat
en man på den atenska slätten och till
gengäld för visad gästfrihet planterat det
första fikonträdet.

Färden försiggick under afsj ungande af
heliga sånger, omväxlande med
uppförande af högtidliga danser samt lustiga
skämt och upptåg. Vid en brygga, som
ledde öfver Kefissos, var det brukligt,
att deltagarna i festtåget öfveröste
hvarandra med gycklande smädelser. Sådan
var sydländingens natur under antiken
såväl som i våra dagar. En stel
högtidlighet och en gudsnådelig trumpenhet kunna
i längden ej hållas uppe, allra minst af
söderns barn. Sydländingens lifliga sinne
älskar bjärta motsatser: sorgen slår snart
öfver i glädjens yra, och naturens
friskhet tager ut sin rätt äfven vid de
heligaste förrättningar. Sådant kan man i
våra dagar särskildt iakttaga i Italien
mera än i Grekland. Vill man göra sig
en ungefärlig föreställning om den
stämning, som hvilade öfver Iakkhoståget, så
måste man studera de stora pilgrimståg,
som i södra Italien vid helgonfesterna
anordnas till berömda vallfärdsorter. En
sådan motsvarighet till det eleusinska
festtåget torde återfinnas t. ex. i det
pilgrimståg, som vid pingsttiden hvarje år
drager upp till madonnan på Monte
Ver-gine, som ligger ett stycke från staden
Avellino i Campanien — ett tåg som
skildrats af Pastor Trede i hans bekanta
bok »Das Heidentum in der römischen
Kirche». Under tåget, som ofta räknar
20,000 deltagare, sjungas sånger med
omkväden i korus, där mumlas böner,
där ätes och drickes, pratas och skämtas.
Vid rastställena försäljas helgonabilder
och lifsmedel, man sjunger, ofta
täflingsvis, lustiga visor under mängdens sorl
och larm. Den sista delen af vägen upp
på berget, hvilken varar en 3—4 timmar,
tillryggalägges midt i natten vid fackel-

belysning. Man sjunger psalmer med
körer, som besvara hvarandra, man
mumlar böner och uppstämmer veklagande
melodier. I daggryningen kommer man
fram till madonnans tempel, där
pilgrimerna strömma in under jublande
hänryckning.

Denna växling mellan allvarlig religiös
stämning och yster uppsluppenhet torde
äfven hafva tryckt sin prägel på
Iakkhoståget, och den jämförelse jag uppdragit
mellan detta och pilgrimståget till Monte
Vergine jäfvas ingalunda af antikens
vittnesbörd: jag erinrar särskildt om den
låt vara något fantasirika målning af
mysternas tåg till Eleusis och dess
förberedelser, som Aristofanes gifver oss
i sitt lustspel »Grodorna». Uppbrottet
från Atén skedde vid dagningen, men
man hann till Eleusis först efter
solnedgången. Detta är en lång tid för
till-ryggaläggandet af den heliga vägen, som
i våra dagar kräfver endast 4 timmars
vandring. Men vi få ihågkomma, att
en stor människomassa färdas betydligt
långsammare fram än ett par enskilde
vandrare, och därtill kom, att
processionen rastade på flere ställen, dels för att
hvila ut, dels för att offra vid de talrika
helgedomarna, som lågo vid vägen. Ej
heller få vi förglömma, att det var med
afsikt som tåget ej skulle hinna till
Eleusis förr än vid nattetid. Vid facklors
glans i den mörka natten nalkades
mysternas skara gudinnans helgedom.
Stämningen hade nu nått sin höjdpunkt, det
efterlängtade målet var hunnet, och ett
jubel, ej olikt det, som i pingstnatten
uppstämmes af dem, som vallfärda till Monte
Vergine, torde ha gripit mysternas skara,
när Iakkhoståget nådde Eleusis.

De viktigaste prästerliga ämbetsmän,
som hade uppsikten öfver mysterierna,
voro hierofanten, härolden,
fackelbära-ren och altarprästen, hvilka alla, så när
som på härolden, hade motsvarande kvinn-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0356.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free