Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - „I den deilige Lundegårds Have.“ Ett stycke af Johan Monrads autobiografi. Af H. Wilhelmsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
340
Born, collationerede ube reb be to bejltge £?öje
bag Slottet ocb bantjebe <Iranebant3 6 fotn be taU
lebe bet, meb alle flags Instrumenter og £ege, od;
bror atle på alle Steber bafbe (Dmforg att birer*
tere tnig, ligefont bet fyafbe raret bet fornemfte be
fyafbe att beftille alleftebs".
Efter genomgångna studier vid skola
och universitet i Köpenhamn blef Mon
rad informator hos Riksrådet Otte Krag,
hvars hustru var syster till Fru Mette
Ro-senkrands (se not 2), och redan vid denna
tidpunkt skrifver han om henne: „HTen
ingen rar forn bett gobe ^ru Hcette Kofenfraittj,
fotn forärebc mig ba ocb ba få månge penge, od]
jeg reb intet btrorfor. 3C9 l"c’fte atffillig gange
ofrer till Becbeberg for att oprarte f. vfra Hlette,
efter fom tjon f]eif begerte bet af mig. 3e9
brer mig om £unb, ber jeg cat orer meb ett Bob
anbre fra Kiöbertljarn att fe be Ceremonier meb
Surtbs Academiets ^ror ri blef
tracteret pd Sunbegårb, reifte få berfra till I^edje*
bergti, bror jeg alltib lå for mig felt) på ßjorte*
ftuen, od; f. ^rue Klette lob alltib uformercft mitt
^laffefober ber fylbe, få i fyoormegct ber blef bruF*
fet af, fartbt jeg bet aütib fullt", och vidare
innan han reste utomlands med sin pupill
Niels Krag, „jeg tog afffeb meb ben gobe f.
v^rue ITlette Kofenfrantj, fom meb fine gråbenbe
Såre ftob i Salsbörreu tid CDtte Krags, od? mitt
Kone7, fom jeg ba intet teiicfte på, gtc? på golf»
ret ocb fpatserebe; tjenbe tog jeg ingen 2lfffeb meb,
men JTioberen gräb ocb forftcbrebe mig, fyror jeg
fotn t Terben, od; jeg rille [abe fyenbe ribe, om
jeg fjafbe noget fornöbeit, ffulle tjon unbfette mig
fom fitt egit Barn. <5ubs fyitberKge ^orfyn!"
I nio år var Monrad utomlands, först
med Niels Krag, sedan med sin blifvande
svåger Anders Bille, och det är ett helt
stycke kulturhistoria att följa de unga
herrarnas äfventyr, faror och nöjen såväl
6 I en handskrift i Univ. Bibi. i Köpenhamn,
säges att Tranedansen »er en sär Dans, som
Skolens Personer danse på Engene, når Höet
indhostes, et Parti stående på de andres axler»
(S. Birket-Smiths uppl. not 2, sid. 16).
’ Hans blifvande hustru Mette Sophia
Krabbe, då, 1672, II år gammal.
i främmande land som därförut hemma
i Köpenhamn. Monrads befattning
under de många reseåren tyckes ha varit
den af fullkomligt likställd mentor,
mäklare och vän till de förnäma junkrarna,
hvilka »defraierade» alla hans utgifter.
Det förefaller underligt att kunna lefva
så på andra och likvisst icke sjunka till
en krypande parasit och lika underligt
att låta ungdom och mandomstid gä,
utan att söka någon bestämd befattning
eller sysselsättning. Monrad var
fyrtiotre år, då han återkom till Köpenhamn,
och han bekänner själf, att „ibrorrel
betrar rel atffillige vforflag for mig, ftob bog mitt
Sittb intet till noget, men fom tillföra, få ocf ba
bcfalebe jeg (Sub alfting od; rentcbe bans Dtlje".
Och Guds vilja hade beredt ett godt
öde ät honom. I november 1681 reste
han på Anders Billes begäran till
Lundagård, där fru Mette och hennes dotter
bodde. Fru Mette Rosenkrands var
den tidens rikaste fru och därtill
förnäm, med sexton anor såväl på möderne
som på fäderne sidan. Under de oroliga
krigstiderna hade hon köpt och bytt
egendomar, tills hon fått i sina händer
ett kolossalt egendomskomplex, godsen
Häckeberga, Svenstorp, Assartorp,
Björnstorp, Toppeladugård m. fl., och med lika
klok beräkning hade hon med sin
yngsta dotter förblifvit svensk, medan
hennes båda äldre barn Karen Vind och
Anders Bille, hvilkas gods lågo på Fyen,
slutit sig till Danmark. Fru Mette hade
under ären fore 1681 med sin dotter
vistats i Stockholm, och då hon vid sin
återkomst fann Häckeberga s brändt och
sköfladt, tog hon sin bostad på
Lundagård, hvilket, som sagdt, efter biskop
Winstrups död (d. 28 dec. 1679) stod
tomt. Hit kom Monrad, drifven
egentligen af begär att se Anders Billes unga
8 »Weibulls Samlingar till Skånes hist., sid.
68. 1870.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
