- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
359

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Femte kapitlet ur En lyckoriddare. Berättelse af Harald Molander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN LYCKORIDDARE’

359

tid en Friherre i denna otuktiga världen
blifvit födder i äkta säng, så månde det
vara Ers Högvälborenhet — kan fuller
ock bära det friherrliga namn, som bäst
passar i denna occasionen. En skall dock
fram, och inte i denna krämarlådan
förnöta tid och pengar. När jag satt i häkte
i Christianstad och stack knekten för att
komma i fält med Kungen, tänkte jag:
en synd mer eller en mindre, när du
ändock tränger Kungens nåd — so kann’s
auch Maus wie Mutter sein!»

»Det är ett pockers skälmeri. ..»

»Mot Kung Christiern, sei’s darum!
Men Kung Christiern är min Kung och
inte Ers Nåds, utan svenskens argaste
ovän, Gud signe honom . . . hm .. . hm . . .»

Wiwalt brast i skratt och gick till herr
Stig Pors, den danske agenten,
förestälde sig såsom friherre Gyllenstjerna och
fick löftet om pass bekräftadt. Han ville
dock uppskjuta sin begäran därom till
följande dag, ehuru föga utsigt fanns, att
förhållandena till dess skulle förändra sig.
Ty han erfor, att, såsom Hofmarskalken
förmodat, en träffning mellan
Wallensteins flotta och den svenska ägt rum
vid Wismar, gjort farvattnen otrygga
och afbrutit skeppsfarten från Lübeck.

När han efter besöket hos herr Stig
Pors inträdde på Krämare-Compagniets
värdshus och genom mäster Antonius’
förmedling inbjudits i de svenska
officerarnas lag, var han redan så inne i sin
roll, att Anders fann giltigare skäl än
någonsin för sin misstanke, att Wiwalt ej
vore ovan att betrakta den friherrliga
fullmakten såsom ställd på innehafvaren.
Men han teg. Dels vädrade han genast
ett bedrägeri, hvarpå kunde vara något
att förtjäna, dels var han oviss om hvad
som timat i Magdeburg efter hans afresa.
Och Wiwalt genomskådade honom,
spårade till och med i hans oroliga
grannlagenhet ett sämre samvete, än han
förmodat, och fann därföre nöje i att reta

honom och bringa honom ur fattningen
genom sin obesvärade öfverlägsenhet.

»Död och pina!» utbrast han, då han
hörde de andras klagan öfver att
nödgas förhala tiden i Lübeck. »Jag har
större hast till Preussen än någon af er,
Messieurs!»

»Kommer Ers Välborenhet från
Frankrike?»

»Senast från Magdeburg, och har
noveller af importance att bringa Kungen.»

»Från Obrister Fahrensbach ?»
frågade doktorn i osäker ton och såg ned
på bordet.

»Nej», svarade Wiwalt skrattande.
»Jag har fuller råkat den herrn ock, men
han har hufvudet fullt af tjufaktiga
drängar och förrymda secretarii.»

Doktorn teg och drack.

»Här vågar ingen att gå under segel»,
sade kaptenen. »Och ingen vet hvarför?»

»Vet ingen . . .?»

»Hvarken borgmästare eller råd.»

»Inte heller I, Seigneur Munkhoff?»

Öfversten skakade på hufvudet.

»Ers Välborenhet kommer inte till
skepps härifrån!» försäkrade herr Niels.

»Potz Sacrament, Messieurs!» ropade
Wiwalt. »Det ska vi se!»

Därmed drack han ur sitt krus och
slog det dundrande i bordet, sprang upp
på sin stol, svängde hatten i vädret och
ropade:

»Gustavus Adolphus, Rex Sueciæ,
vivat! »

Det blef ett ögonblicks tystnad i
salen. Alla vände sig förbluffade om,
Theodosius fällde locket på silfverstånkan, och
mäster Pfeffer blef stående med
gapande mun och en halfuppdragen
vinflaska mellan sina knän.

»Gustavus Adolphus vivat!»

Några började mumla, men Wiwalt
fortfor:

»Silentium, lübska kumpaner! Ohoj,
skeppare, krämare och fuktiga bröder!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0403.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free