Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Åttonde häftet - Konst. Om freskomålningarne i Göteborgs museum. Utdrag ur bref till en kamrat. Af Georg Pauli. Med 5 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
374
GEORG PAULI.
na bli färdiga, vi skulle invitera en del
härvarande konstnärer och konstvänner,
som skulle taga dem i betraktande och
diskutera dem. Herr F. skall sedan
relatera diskussionen för mig, och jag kan
däraf draga den nytta jag själf behagar.
Finner du icke detta tillvägagående både
praktiskt och konstnärligt?
Käre broder, du som har inflytande, sök
att få det genomfördt i liknande fall. Det
skall göra konst och konstnärer en stor
tjänst — och döma parasiterna till en
tynande tillvaro. Tant mieux! Nästa
månad hoppas jag ha skisserna färdiga. Skall
då beskrifva dem, om det roar dig. Lef
väl.
Au revoir.
Din G. P.
3 juni 1894.
B. B.
Jag kan nu berätta dig, hvilka motiv jag
valt för mina skisser och hur jag eljest
tänkt mig saken. — Dekorativ konst och
i synnerhet den, som användes i
offentlighetens tjänst, anser jag bör vara enkel,
klar och uttrycksfull. Ingenting är mig
mera vidrigt än rebusmakeri på väggarne,
och skulle det gälla takmålningar, tycker
jag att brist på »tankar» snarare är bättre
än för mycket däraf. Man riskerar ju att
vrida nacken ur led vid att reda ut
tankegången bland fotsulor, molntappar och
draperier — och hvad glädje har man
sedan af att målningen kanske är vacker?
Till ämnen för de båda sidofälten har
jag valt motiv, som skola uttrycka de
motsatta sidorna i Göteborgs samhällslif —
handel och sjöfart på ena väggen, konst
och vetenskap på den andra. Därmed har
jag ock kunnat skildra själfva byggnadens
historia, ty som du vet är museet inrymdt
i Ostindiska Kompaniets gamla
varumagasin. Skulle det behöfvas en inskription,
kan den låta så här: »I det välstånd, som
skapas af handel och sjöfart, trifvas konst
och vetenskap.» Kan jag vara belåten med
dessa ämnen, tror du? Jag tycker, att de
äga ett visst samband sinsemellan — och
med byggnaden och med samhället i dess
helhet.
På midtfältet hade jag tänkt få en
enkel, storslagen figur, som skulle represen-
tera själfva staden Göteborg, en stor blond
kvinna, sittande på en snäcka mellan
granitklippor med merkuriusstaf i handen och
sänkande sin härskarblick öfver ett haf med
många skär och många segel. Men jag
är inte säker om det går, kanske skalan
på figuren blir alltför olik de öfriga?
Kanske kompositionen blir för mycket
allegorisk, då de andra blott äro symboliska? Vi få
se. Jag börjar i alla fall med sidofälten.
Vestibulens karakter är ganska intim,
därför har jag sökt individualisera mina
motiv. Handel och sjöfart har jag gifvit en
dräkt, som skulle uppväcka minnet af
Ostindiska kompaniet i dess glansdagar, d. v. s.
omkring midten af förra seklet, under
det att motbilden fått kostymer från
midten af vårt århundrade, till hvilken
tidpunkt man i allmänhet daterar nuvarande
museets uppkomst. Denna tid -— 50-talet
— är mig särskildt kär att framställa.
Den är tillräckligt aflägsen att äga
förtoningens charme, tillräckligt nära för att
jag ej skall stå personligt främmande för
densamma. Jag minns, att du tyckte min
stora dekoration i ateliern vid
Glasbruksgatan i Stockholm — »Kärlekens ö» —
just var min »note». »Parnassen» —
konst och vetenskap — går i samma stil
och samma dräkt —, och guldregnsbusken,
som där dolde ett älskande par, strör nu sina
klasar öfver måleri, musik och poesi. I
skuggan af ett barrträd står Törnrosbokens
skald. Kommer du ihåg det briljanta
porträttet af honom på Skansen? Grönt får
bli hufvudfärgen i denna bild. Blicken
går :inåt land. Och blått i den motsatta,
där man ser utåt det öppna hafvet.
I början roade det mig ej att komponera
öfver »Handel och sjöfart», men se’n jag
några gånger upprepat Ostindiska
kompaniet, suggerade dessa ord en känsla af
exotism, af vaggande färd till okända länder,
och jag började min skiss med att sätta
en kines mot blåa hafvet. En neger får
packa upp hans varor framför en grupp
svenska köpmän, som teckna sig mot
seglen på en stor ostindiefarare, hvilken
ligger för ankar i en hamn mellan nakna
västkustberg. Inhemska fiskare handtera
sin sillfångst — det kan bli lämplig
motsättning mot orientens importerade lyx. —
Adjö för denna gång. Jag reser med
Hanna till Visby; hon skall måla studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
