- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
408

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Ett svenskt skaldöde. Skildradt af Gustaf af Geijerstam. Med 3 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4 o6

GUSTAF AF GEIJERSTAM.

Därtill behöfves ungdom och tro på
sig själf — och en obändig arbetshåg,
tillsatt med hänförelse. — Jag arbetar
ibland — för att icke svälta ihjäl. Jag
har ingenting att säga folk, hvarken med
penna eller pensel och skall aldrig i
lifvet få något häller. Äregirig är jag icke
mer än en dillströmare. Det finns
ingenting som sporrar åsnan framåt. En eller
annan gång dra’r henne hungern i
hennes långa öron — och då går hon ett
par steg. — Jag trodde en gång, att jag
skulle bli tillräckligt kär för att sporras
framåt för att få äga den älskade.

Well. Kär är jag, men därmed
stannar det, troligen och visserligen.

Medan jag låg i Näsåker och var
halft vansinnig af svält och skam, fanns
ännu hopp på framtiden. Ser du
—-man lär icke känna sin begränsning, förr
än man kommer upp till 30-åren. Men
då blir det en plågsam uppgörelse med
ungdomsdrömmarna. De puttas en för
en i en påse för att dränkas. Jag har
dränkt mina. Där fanns en af de där små
kära valparna, som var rosenröd och fin,
men han lefde icke längre än de andra.
— Har du icke dränkt dina drömvalpar,
så gå ut och gör det! Akta dig!
Annars blir du en Ibsen-figur! Och det är
det dummaste, jag vet. De äro som
bläckfiskar — sakna kropp — materie. Gå
och ljuga för sig själfva — lefva och dö
själfkuggade. —

En af mina vackraste valpar var
»Forna dagars Ångermanland». Jag
arbetade på den ungen i flere år, men då den
skulle födas, var lifskraften otillräcklig.

Ångermanland är ett historieland —
sagoland — berättelseland. Alla de gamla
skatterna af allmogediktning och verklig
historia var min mening att rädda.
Förtjänsten hade varit liten i pekuniärt
hänseende, men jag var förälskad i
uppgiften. — Nej, folk ville icke hjälpa till,
och det behöfdes pengar. Nu får den

där skatten multna ned. I dragspelets
tid dö gamla melodejor.

Om du läste en förvirrad bit i
Nornan, som hette »Historien om Gunnel»,
kan du kanske få en idé om åtskilligt
af det egendomliga i denna landsända,
ehuru jag i den begränsade ramen icke
orkade återge det. — Dessutom kan det
lända till min ursäkt, att historien skrefs
under lifsfara — snöstorm vid
Sulitelma-glacieren.

Där ensam i ett svagt tält — vakade
2 dygn — dissekerade min dödsfruktan,
som f. ö. icke fanns. För slö, gamle, att
vara rädd! Dessutom: den som skall
hängas, dör icke för en snöstorm.

Det finns mycket af min egen mor i
Gunnel. Hon var så där. Och där finns
ännu sådant folk. Diktareflickor i höga
furuskogar. —

Min andra dröm, medan jag var i
Näsåker, var ett härskri för lapparna. —
En bit i »Julkvällen» 1891 var ett af
kapitlen i den tilltänkta boken. De lefva
under förtryck, stackrarna, och där
behöfdes ett nödrop och ett härskri. Jag
tänkte skrika i den vildaste och
origi-nelaste bok, som varit skrifven på
svenska. Skulle bli lapproman. Tänkte stegra
verkan genom tidningsartiklar. Ämnade
göra nytta, min far. Ämnade bli
lappfar. Ämnade slå mig litterärt igenom
på den. — Och där var ett ämne, som
icke blifvit uttröskadt af dåliga
skribenter.

Jag arbetade och svalt. Frös i min
usla stuga, så att jag blef nästan hälsolös.

Sä kunde norrmannen i Ljusnedal
(Härjedalen) icke hålla sig i skinnet. —
Renstölderna blefvo allt tätare, våldet
allt större. Det blef offentligt bekant.
Aftonbladet sände dit en korrespondent.
En lapplags-komité nedsattes. — De ha
nu gjort en dålig lapplag. En här af
usla skribenter skref sentimentala
lappskisser — fastän de ingenting visste om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0456.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free