Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nionde häftet - Konst. Walter Crane. Af E. G. Folcker. Med 11 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
E. G. FOLCKER.
teckning ur »flora s feast» af walter crane.
lingen i dessa härliga kompositioner visar
Cranes konst stor frändskap, och denna
framträder ännu mera, om man jämför
honom med Andrea Andreanis formsnitt efter
samma original.
Det är också det gamla formsnittets
teknik som Crane gjort till sin, de rena, fasta
konturerna utan rundning i modelleringen
och färgen, då den finnes, liggande i hela,
obrutna planer.
Med dessa grunddrag för sin produktion
gifna, har Crane dock ständigt gått framåt
i sin konst. Det är intressant att följa
honom från den första barnboken igenom hela
serien af dessa i bjärta färger prålande
häften, till de i cinquecentons art hållna
målningarna, af hvilka den ungdomligt tjusande
»Amor vincit omnia» är det bästa
exemplet; till de otaliga bilderna i svart och
hvitt för Grimms sagor och andra
berättelser; till de tjusande blomsterbilderna i
»Floras feast» och »Queen summer» eller till
de fantastiska skepnaderna i »The sirens
three» och »Fairy Queen».
»Floras feast» är en sommarens
historia, där markens alla blommor
föras förbi våra ögon såsom i en
procession. Hvarje blomma är
personifierad i mänskliga gestalter,
klädda i blommans egen dräkt och
i åtbörder och rörelser gifvande
uttryck åt dess karakteristiska
egendomligheter. Snödropparne under
gestalten af hjälmprydda gossar,
beväpnade med örtens svärdliknande
blad, trotsa vinterns välde;
hvitsip-pan i sin flikiga bladskrud böjer sin
bleka blomkrona för de skarpa
vårvindarne, hagtornet kommer som en
stolt riddare i harnesk med de
hvita blommorna som hjälmbuske,
och efter följer tulpanen med sitt
flammande banér. Tusenskönan
dansar i sin enkla skrud på gräsets
matta, och liljekonvaljerna i gröna
mantlar böja blygsamt sina
klock-behängda stänglar, den stolta
pionen uppträder som en patricier i
praktfull dräkt och med den röda
blomman som hatt, och liljornas
två vestaliska gestalter bära med
värdighet sina hvita mantlar,
vallmon i röd uniform begagnar sitt
fröhus som trumma, och så vidare
genom hela raden af sommarens
blommor.
»Queen summer» skildrar rosens och
liljans torneringskamp i alla dess växlande
facer, och här äro dessa två blommor som
motiv begagnade i mångfaldiga variationer
och med en beundransvärd fyndighet,
återkommande i de kämpande riddarnes, de
sköna åskådarinnornas gestalter hela
skildringen igenom.
Både i uppfattning och utföringssätt är
det ett jämt framåtgående inom denna hart
när otroliga produktion; och väl märkes,
att ett människolif ligger emellan
ynglingens glada bilder till barnkammarrimmen
och den nu femtioårige mannens djuptänkta
tolkningar af Spensers stora filosofem.
Likasom flere af Englands samtida
konstnärer är Crane äfven teoretiker, han har
ofta i föreläsningar och afhandlingar
utvecklat sina åsikter i frågor inom hans ämne.
Främst ligger honom om hjärtat denna
tanke på »konstens enhet», som länge
utgjort föremålet för allvarliga sträfvanden
just af dem, hvilka tillhöra den prærafae-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
