Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - En historisk vandring genom Stockholm. Af Ellen Fries. Med 14 bilder (Fortsättning och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
446
F.LLEN FRIES.
kyrkor upprestes på Brunkebergstorg
och upplystes med tusentals lampor
På våren samma år kunde
stockholmarne fägna sig åt ankomsten af sju
stora skepp, lastade med fångar och
troféer, kanoner, pukor, trummor och
standar. Åtskilligt häraf finnes väl än
i behåll, men hvad de sistnämnda angår
lät Ulrika Eleonora som ett praktiskt
fruntimmer skära sidenet af käpparna
och använda det till nyttiga ändamål.
Det var den sista sändningen af det
slaget som kom till Stockholm. Inom
två årtionden var staden nära att
brännas af de förut så ringaktade ryssarne
och närmare sin undergång, än den varit
sedan Kristina Gyllenstiernas dagar.
Ett årtionde förut hade staden
härjats af den fruktansvärdaste pest, som
någonsin rasat därstädes, och nära halfva
befolkningen hade bortryckts. Stockholm
hade följaktligen under de närmast följande
årtiondena svårt att utveckla sig, trots alla
»patrioters» nationalekonomiska
funderingar. En svår eldsvåda, som började vid
färgeriet Blåhand vid Mäster Samuelsgatan,
ödelade dessutom 1751 hela Klara-trakten.
Under 1700-talet, särskildt dess
senare hälft, undergick dock Stockholm
betydande förändringar, och fick i
hufvudsak den fysionomi det ännu hade för en
trettio år sedan. Då ombyggdes eller
nybyggdes flere af våra kyrkor, då erhöll
Riddarhustorget sitt nuvarande utseende,
då ordnades det gamla Norrmalmstorg
ungefärligen så, som det såg ut före det
gamla operahusets rifning. Gustaf Adolfs
staty, som var under diskussion och
under arbete i 45 är, aftäcktes 1796.
Lejonbacken åter fick först i vårt århundrade
sitt nuvarande prydliga utseende, om ock
de båda lejonen funnos redan på det
gamla slottets tid.
Äfven staden i sin helhet förändrade
i mycket karakter under 1700-talet. De
ännu återstående gafvelhusen refvos snart
sagdt allesammans, och man sökte, så
vidt möjligt var, »modernisera» i italiensk
smak —, den enda saliggörande — en
mängd gamla hus, som ännu däraf bära
spår.
Gustaf III var en så utpräglad vän af
den då moderna antiken, att han var
betänkt på att rifva både Storkyrkan och
Riddarholmskyrkan och i stället på
Riddarholmen bygga en rund kyrka, liknande
Roms Pantheon. Endast de stora
omkostnaderna afhöllo honom — och huru
lyckliga äro ej vi, att detta »barbari» gick om
intet! Vi ha nöjt oss med att rifva
Adelcrantz’ akustiska mästerverk, det vackraste
byggnadsminne som fanns kvar från
Gustaf III:s dagar.
* *
Så stora förändringar som de, hvilka
timat de sista trettio åren, har Stockholm
aldrig genomlefvat. Martins vackra vyer
af staden från början af detta århundrade
visa oss, huru sedan dess vikar fyllts,
broar byggts, stadsdelar lagts till och
präktiga storstadshus rest sig i kvarter,
där förut funnos endast eländiga ruckel.
Vid flere af dessa förändringar ha
både praktiska och estetiska protester
låtit höra sig. Man har ock med skäl
klandrat, att man ej vid planens
uppgörande sökt bevara mera af det gamla
Stockholm. Man har aldrig hos oss
förfarit med den pietet mot det gamla, som
man gör i England. Hvad skulle t. ex.
våra stadsfullmäktige säga om att anlägga
en ny samfärdsåder krokig, därför att
mari ville följa den gamla romerska
landsvägen? Så har man likväl gjort i London
i våra dagar, och där hinner man
ändock så oändligt mycket mer än vi med
våra raka gator.
Man må bäfva för de planer, som
framlagts att ej blott partielt ändra och
rifva ett eller annat kvarter utan rent af
slopa och totalt ombygga hela vår gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
