Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Ett jaktminne från Afrika. Af Erik E:son Rålamb. Med 4 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT JAKTMINNE FRÅN AFRIKA.
453
håll. Gumsen lägges framför värden,
då vanligen hufvudet kommer mot
hedersgästen, något som är rätt otrefligt, då
dessa stekta färögon alltid synts mig
blicka så förebrående och melankoliskt
just på hedersgästen, till hvars ära det
arma offret slaktats.
Vår värd drog sin knif, skar ut några
af de bästa bitarna, som han vänligt
småleende och med förekommande artighet
räckte sina gäster med handen. Man tog
dem, drog sin knif och skar af smärre bitar,
ungefär som man skalade och ät ett äpple.
»Mechoui» är favoriträtten, och våra
tjänare följde med lystna blickar vår
måltid. Så fort vi ätit nog, greps spettet
at tjänarna och flyttades till gruppen vid
tältöppningen, där återstoden förtärdes
med en hastighet, som var rent af
häpnadsväckande. Inom några ögonblick
hade hundarna dragit försorg om benen;
ej ens en tand fanns kvar af hela fåret.
Efter denna rätt serverades »chebben»,
ost, samt åter bakverk med honing och
sist kaffe. Under hela måltiden gingo
tvänne skålar laget rundt, den ena med
söt fårmjölk och den andra med surnad
kamelmjölk. Sist af allt kringbars ett
stort kopparbäcken med ljumt vatten,
hvari man fick ett lika välbehöfligt som
angenämt tillfälle att från händerna
af-tvätta de tydliga märken, som funnos
efter alla rätterna.
Stärkta af denna rundliga mältid
voro vi färdiga att bryta upp till jakten.
Som våra egna hästar voro trötta, gåfvo
vi oss af beridna på små goda
arabhästar. Vi voro in alles femton ryttare,
oss två europeer inberäknade, och två
falkenerare med tillsammans fem falkar.
Den äldre af de båda falkenerarna,
Abdelhadi, var en intressant typ. Han
var en fattig beduin, som lefde hos de
noble och rike araberna och blott
sysselsatte sig med falkarnas dressyr och jakten.
Med ädla drag, mörk hy och ögon som
blickade lika skarpt som trots någon falks,
satt han rak i sadeln på sitt lilla magra
sto, med en falk på hufvudet, en på axeln
och en på vänster hand, som var iförd
en något sliten men vackert stickad
handske. Hans bournous var af en
gulgrå färg och alldeles hvitlimmad af
spolningen från falkarna, något, som han
halali. skiss i olja af erik e:son rålamb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
