Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tionde häftet - Musik. Två sångerskor. Mathilda Linden. Dagmar Möller. Af M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48O
m. j.
dagmar möller som mignon.
musikens skönhet ändtligen upp för henne.
Hon lärde sig slutligen att bemästra alla
de invecklade rytmerna och sjöng på
pre-mièren som sagdt så, att både operan och
hon själf gjorde succés.
Underbart var det också att höra, hur
väl denna lilla röst här fyllde; den liksom
växte så att man hörde det. Och att
framställningen var rörande och poetisk, därom
var blott en mening. Lika själfullt sjöng
fru Möller i Hallströms kortlifvade opera
»Granadas dotter», med finhet och smak
utförde hon äfven Annas parti i Boieldieus
klassiska comique »Hvita frun». Som
Eurydike i »Orfevs» kände hon sig däremot
tydligen icke riktigt hemma. Hennes
lifliga lynne kunde hvarken förlikas med den
sida antika dräkten eller med bredden i
den Gluckska cantilenan. I Clierubins parti,
hvilket hon utförde endast en gån g, fick
jag aldrig höra henne.
Att fru Möller är en af våra få, mycket
få verkliga romanssångerskor, är kändt.
Hennes egentliga fält är dock
obestridligen scenen, och jag tar som sagdt gifvet,
att vi där snart få välkomna henne åter,
detta så mycket mer som hon nyligen har
riktat sin ganska omfattande repertoar med
tre nya partier, Julias i Gounods opera,
Neddas i »Pajazzo» — säkert en
karakter-full prestation — och Lolas i »På Sicilien».
Det sista instuderade hon i en
järnvägskupé, då hon med Emil Lindens trupp var
stadd på blixtturné i landsorten. Hon har
äfven instuderat andra partier, mycket
fordrande partier. Icke ens Délibes’ »Lakmé»
med sin exotiska koloratur och sitt höga
röstläge skrämmer henne, och hon har
icke uppgifvit hoppet att en gång få
försöka sig som själfvaste Nattens
drottning. Det vore onekligen en triumf för
en sångerska, som, enligt egen utsago,
började sina sångstudier med fem toner i
strupen. Men det är karakter på den lilla
frun, och man kan lugnt af henne vänta
de mest underbara saker. Hon liksom fru
Linden tillhör de sångerskor, som ännu
hafva framtiden framför sig, och af sådana
artister — jag talar ej här om elever —
kan vår opera ej få för många.
M. J.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
