Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Purun Bhagats underverk. Af Rudyard Kipling. Öfversättning af Andrea Butenschön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RUDYARD KIPLING.
49«
net tofvade ihop hans långa hvita hår i
rep; vattnet plaskade under hans bara
fötter, och den gula klädningen klibbade
sig fast vid hans skröpliga gamla kropp,
men han steg nedför med fasta steg,
stödjande sig mot barasinghen. Han var
ej längre någon helig man, utan Sir
Purun Dass K. C. I. E., premierminister
i en icke obetydlig ståt, en man, van att
befalla, som gick ut för att rädda lif.
Utför den branta, pöliga stigen störtade de
fram, bhagaten och hans bröder, allt
längre och längre ned, till dess hjorten
snafvade öch slog i med hofvarne mot
muren af ett tröskgolf och fnyste, ty han
vädrade människor. Bhagaten knackade
med sin staf mot de tillbommade fönstren
i smedens hus, i det att blosset flammade
upp i lä af takskägget. »Upp och ut!»
ropade Purun Bhagat, och han kände ej
igen sin egen röst, ty det var många år
sedan han talat högt till någon människa
: Berget faller. Berget håller på att falla.
Upp och ut, I alla därinne!»
»Det är vår bhagat», sade smedens
hustru. »Han står bland sina djur. Samla
de små och låt ropet gå vidare!»
Det lopp från hus till hus, under det
djuren, som stodo hopklämda i den smala
vägen, skockade sig och trängdes kring
bhagaten och Sona pustade otåligt.
Folket skyndade ut på gatan — de
voro ej fler än sjuttio själar, alla
räknade — och i facklornas bländsken sågo
de sin bhagat hålla den skrämda
barasinghen tillbaka, medan aporna ryckte
honom ömkligt i skörten och Sona satt
på bakbenen och vrålade.
»Genom dalen upp till nästa berg!»
skrek Purun Bhagat. »Lämna ingen efter
eder. Vi följa!»
Då sprang folket, så som endast
bergsbor kunna springa, ty de veta, att vid ett
jordskred måste man söka sig upp till
högsta mark ofvan dalen. De flydde
plaskande genom den lilla floden därnere
och flåsande uppför de terrasserade fälten
åt andra hållet, och bhagaten och hans
bröder följde. De klättrade allt högre
och högre uppför berget midt emot,
ropande hvarandra vid namn, och i deras
hälar arbetade den stora barasinghen sig
fram, nedtyngd af bhagatens sviktande
styrka. Till sist stannade hjorten i
skuggan af en djup barrskog, fem hundra
fot högt på berget. Hans instinkt, som
varnat honom mot det kommande
skredet, sade honom, att här var han säker.
Purun Bhagat sjönk halft
medvetslös ned vid hans sida, ty det kalla
regnet och det våldsamma klättrandet
dödade honom; men först ropade han till
de spridda facklorna ofvanför: »Stanna
och räkna edert antal!» Så hviskade
han till hjorten, i det han såg ljusen
samlas i en klunga: »Stanna hos mig,
broder. Stanna — till dess — jag går!»
Där ljöd en suck i. luften, som växte
till ett mullrande, ett mullrande, som
växte till ett dån, och ett dån, som
öfvergick allt hörselsinne, och bergssidan,
på hvilken byfolket stodo, träffades i
mörkret af ett slag och gungade. Da
dränktes allt under kanske fem minuter
i en ton, så fast, djup och ren som djupa
c på orgeln, och till och med tallarnes
rötter bäfvade vid den. Så dog den bort,
och ljudet af regnet, som föll öfver hela
mil af gräs och hård mark, öfvergick i
de dämpade trumslagen af vatten på mjuk
jord. Detta talade om sin egen historia.
Icke en af byns folk, icke en gång
prästen var dristig nog att tala till
bhagaten, som räddat deras lif. De kröpo ihop
under tallarne och väntade på dagen.
När den kom, skådade de tvärs öfver
dalen och sågo, att hvad som varit skog
och terrasseradt fält och nedtrampad
betesmark var en enda rå, röd
solfjädersfor-mig smörja med några träd kastade
hufvudstupa ned öfver branten. Detta röda
sprang högt uppför berget, dit de tagit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
