- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
511

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Det moderna Italiens författare. Prosalitteraturen. Af Helmer Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET MODERNA ITALIENS FÖRFATTARE.

267

själf blef lifvets hemlighetsfulla källa.
Såsom reaktion mot romanticismen, för
hvilken idéen varit allt, skulle materien i
stället ensam kunna lämna en tillräcklig
grund att förklara tillvaron.

Darwins lära tolkade man därför först i
materialistisk riktning. Materialismen
inträngde öfverallt, först i litteraturen med
Flaubert, bröderna Goncourt och Zola, sedan
inom målarkonsten med Courbet, Manet,
ßastien Lepage, de Nittis och andra.
Filosofien upplöste sig i historisk detaljforskning
«ch filologi såsom hos Renan eller löddes
tillsammans med naturvetenskapen såsom
hos Taine och Fechner, hvarvid det närmast
gällde att förklara den själsliga
verksamheten som en hjärnprocess.

Slutligen tolkades också
evolutionsprincipen i pessimistisk riktning af tysken
Edvard von Hartmann, som därigenom trodde
sig hafva visat öfverensstämmelsen mellan
den objektivt pessimistiska världsåskådningen
och den romantiska jag-filosofiens yttersta
konsekvenser t. ex. i Arthur Schopenhauers
filosofi.

I Italien infördes den materialistiska
världsåskådningen utaf Jacob Moleschott,
född i Holland 1822. Han verkade först
som docent i Heidelberg. Men sedan han
märkt, att man börjat ingripa i hans
lärarefrihet, drog han till Zürich, kallades
sedermera till professor i fysiologi i Turin och
därifrån till Rom, där han dog 1893.

Moleschott utöfvade i sitt adopterande
fädernesland, Italien, ett högst betydande
inflytande. För det uppsving, som
naturvetenskapen och särskildt fysiologien
därstädes togo, har man honom i en icke ringa
mån att tacka.

De flesta af dess nu lefvande, ytterst
framstående fysiologer hafva varit hans
elever eller åtminstone i hög grad tagit
intryck af hans åskådningssätt. Af dessa
må nämnas Paolo Mantegazza för sina
undersökningar öfver kärlekens fysiologi,
Sergi för vetenskapliga undersökningar på
olika områden af den experimentela
psykologien, Lombroso för sina nya teorier
öfver den kriminela ansvarigheten och
framför alla Turinprofessorn Angelo Mosso
som genom nya metoder och instrument
lyckats gifva så många intressanta uppslag
i studiet af de mest komplicerade hjärn-

angelo mosso.

eller nervprocesser. Om man därtill
betänker, att flere af dem, såsom t. ex. Mosso,
ansträngt sig till det yttersta för att genom
populära framställningar sprida sina idéer,
kan man icke förundra sig öfver, att den
naturvetenskapliga världsåskådningen i de
vidaste kretsar lyckats tränga igenom.
Italienaren fick den mera direkt än de
flesta andra europeiska folk, ty den hade
i Italien icke någon, romantisk riktning,
icke någon mera betydande idealistisk
filosofi att bekämpa.

Liksom fallet var med skulpturen, är
därför hos italienaren också inom de flesta
andra artistiska områden känslan för det
faktiska och reela starkt utvecklad.
Realismen eller »verismen», såsom italienaren
vanligen plägar kalla riktningen, har på
intet annat ställe haft en så lämplig
jordmån. Jag erinrar mig från denna synpunkt
t. ex. ett samtal med den kände
dramaturgen professor Giuseppe Giacosa.

Enligt honom är »skönhetsbegreppet»
något fullständigt relativt. Hvarje tid har
sitt; den tid, som icke har det, bevisar
därigenom, att den är estetistiskt
improduktiv eller kommit efter på
utvecklingsskalan. Hvarje årtionde har såsom
ideal-och normaltyp sin särskilda kvinnotyp,
t. ex. 1890-talet Duse-typen, och på
samma sätt ha också olika tider olika
föreställningar om hvad skönheten innebär.
Den moderna människan bör icke kunna
tänka sig något skönare än t. ex. ett
lokomotiv, som ilar fram i ett berglandskap.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0567.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free