- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
515

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Elfte häftet - Litteratur. Det moderna Italiens författare. Prosalitteraturen. Af Helmer Key

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DET MODERNA ITALIENS FÖRFATTARE. SI/

med alla menar den stora publiken,
nämligen den publik, som är tillräckligt
väl-ställd och intelligent för att köpa och
läsa roliga böcker. Häraf följer också, att
det som mest intresserar honom är lifvets
löjliga eller pittoreska sidor. Det tragiska
brukar han däremot i de flesta fall endast
såsom kontrast för att kunna få fram en
önskad effekt. Han är icke i stånd att
fördjupa sig i en känsla, att utveckla den
till ett kraftigt motiv genom skarpsinnig
analys. De stora själskonflikterna få
därför gärna hos Rovetta något smått och
arrangeradt, hvarjämte hans stil och
framställning vid skildringar af sådan art sällan
förmår höja sig i jämnbredd med idéen.
Det är emellertid Rovettas stora förtjänst
att ha skapat den moderna italienska
litteraturens mest representative typ,
journalisten, politikern, gründern ex professo,
mannen rned de tusen yrkena och de tusen
resurserna, patrioten och människovännen
Matteo Cantasirena. Det är i en af sina
senaste romaner, »La Baraonda», som
Rovetta gjort denna typ till hufvudperson.

I romanens början har Cantasirenas
tidning — Il Rinnovatore — just dött. Men
man behöfver därför icke hysa några
farhågor för Matteo Cantasirena. När en
tidning dör, gör han genast en annan.
Det är då han ger prof på den mest
lifliga verksamhet, det är då han begagnar
sin rörliga fantasis och sitt goda hufvuds
mest otroliga rikedom på resurser.

Han kan skryta af alla titlar:
professor, advokat, redaktör, riddare och till och
med öfverste; han har nämligen varit något
dylikt en gång i Garibaldis reserv. Han
och Italien ha skapat hvarandra ömsesidigt
och vuxit upp tillsammans. Han har varit
med om litet utaf hvarje och till och med
gjort litet godt ibland. Ena dagen är han
rik, öfverhöljd af makt och ära, den andra
har han förlorat pengar, vänner, anseende,
allt, utom hälsan. Men som denna alltid
håller i sig, börjar han om igen och
lyckas genom skickliga manövrer slingra sig
fram. Somliga hotar han, andra rör han
till medlidande, men utan att någonsin
hata någon, icke ens den, som gifvit honom
den sista sparken, och så kommer han
åter så småningom ofvanpå.

Hans styrka är hans stora tillit till sig
själf och hans djupa öfvertygelse om andras
enfald.

gerolamo rovetta.

Slösande och storordig till och med i
de värsta trångmål, tar han alltid på sig
en viss olympisk beskyddaremin gent
emot den, med hvilken han talar.

Den stora allmänheten, som alltid ser
honom upprätt, äfven efter de största
nederlag, tillerkänner honom ett alldeles särskildt
värde. Man räknar icke så strängt med
Cantasirena, som i grund och botten aldrig
varit mera elak än han behöft. Han
bibehåller sympatierna för sin person, ty i allt
hvad skvallret vet att berätta om honom,
finns det vanligen en eller annan lustig
point, någonting som röjer den spirituele
mannen, som förstår att vinna skrattarne
på sin sida.

Han har också ett sympatiskt utseende.
Hög och ståtlig, med vördnadsbjudande
embonpoint, flintskallig och med skägg å la
Moses, gör han sig i sällskap alltid
gällande, på teatern, på en middag, eller i en
folksamling, själf förbättrande naturens verk
med vissa storbrättade hattar, som han
enkom låter förfärdiga åt sig. Hemma i
sitt hus har han tvenne unga flickor,
som han upptagit och som han, på sitt
vanliga teatraliska känslospråk, kallar »sina
kära döttrar», fast de kanske icke ens äro
hans niècer. Det är ett sätt att titulera
dem, ingenting vidare. Men under detta
bullrande, växlande lif, den ena dagen i
öfverflöd, den andra i brist på det
nödvändigaste — under detta jäktande på
teatrar, fester, invigningar och högtidsdagar,
allt detta brådskande arbete, finnes det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0571.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free