- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
530

(1892-1951)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Esaias Tegnér. Några drag af hans lif och personlighet. Af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 8 bilder

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

530

j. j. ai,bert ehrensvärd.

pen i hans väsen, att hans tanke alltid
syftat högt, att små bevekelsegrunder
liksom små synpunkter varit honom
fjärran. Däremot fäster jag mig mindre
vid, huruvida han i rent konstnärligt
hänseende alltid stått på höjdpunkten.
Det förefaller understundom, som om icke
alltid kraften motsvarat afsikten, som om
ansatsen vore bättre än utförandet. Det
ligger häri, som i så mycket annat, något
af äkta svenskt i hans natur. Han är
själf en gengångare från vår storhetstid,
om än hans verksamhet föll inom ett
annat område än Karolinernas — icke
inom handlingens, utan inom ett, som
han själf ställde lägre: tankens och
diktningens. I fel och dygder, i storhet
och svaghet har han liksom
förkroppsligat den svenska nationalandan, om än
i högre och rikare mått än det, som
motsvarar verkligheten. Han har gjutit
våra förtjänster i ädlare form, än vi äro
vana att se dem; han har å andra sidan
adlat till och med våra fel. Hans
personlighet är den vackraste dikt, det
rikaste efterdöme, han har gifvit sitt folk;
och för att rätt uppskatta honom är det
icke nog att endast känna skalden
Tegnér, man måste framför allt känna
människan.

Walter Runeberg har haft den för
en konstnär sällsporda lyckan att på
uppdrag af ett helt folk resa sin fars
bildstod; det kan sättas i fråga, om icke
Tegnérs sonson själfmant rest sin ättefar
en ännu varaktigare minnesstod genom
utgifvandet af hans bref. Väl var
få-kunnigheten genast framme med sina
påståenden, att det skulle skada Tegnérs
minne, om det blefve kändt för all
världen, att biskopen i Vexiö varit en djupt
tviflande ande, eller att »Frithiofs» och
»Sångens» ungdomligt trotsige diktare
framlefvat mer än 20 år af sitt lif i det
djupaste svårmod. Men trångsinthetens
infall kan ingen beräkna, liksom ingen

heller behöfver bekymra sig om dem.
Tillräckligt lång tid har förflutit, sedan
Tegnérs bref blifvit nationalegendom, för
att omdömet nu hunnit stadga sig. Och
man kan nu tryggt våga påstå, att
det är först genom dessa bref som man
fått full visshet om, att Tegnér
verkligen varit värd den beundran och
sympati, som i lifvet slösats på honom,
ja han har genom dem trädt vårt hjärta
ännu närmare, än han gjort genom någon
af sina mest beundrade sånger. Vi hafva
lärt känna honom själf, hans lif och hans
personlighet, och utbytet har varit det
rikaste.

Öfver Tegnérs lif föllo djupa
skuggor; svårmodet var som oftast gäst på
Östrabo. Det är nu ingen sällsynt gäst
i de nordiske diktarnes hem, men
egendomligt för Tegnér är den plötsliga
omkastning, som förmörkade hans af
naturen ljusa och människovänliga sinne.
Liksom alla rikare naturer synes han
hafva ägt förmågan att intensivare
uppfatta såväl sorg som glädje. Hans
lyckligaste år falla under tiden 1818—1824;
det intryck, som hans gestalt under dessa
år gör, är af en stark ung heros, som
manligt och oförväget går ut att eröfra
världen. Ar 1818 kom genom invalet
i Svenska Akademien det yttre
erkännandet honom till del; hans litterära
blomstringstid infaller äfven under dessa
år. I rask följd efter hvarandra
utkommo Nattvardsbarnen, Axel och Frithiofs
saga, för att nu blott nämna hans större
arbeten. Som talare hade han förvärfvat
sig ett namn redan genom minnestalet
öfver Luther, i hvilket han först för en
offentligare krets fullt klargjorde sin
ståndpunkt i förhållande till tidens brännande
litterära frågor. Det utgör — detta tal —, om
man så vill, hans litterära kodex,
grundlagen för det »lilla neutrala hertigdöme»,
för hvilket Tegnér ville bereda plats
»mellan de båda kämpande kungasta-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:41:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ordochbild/1896/0590.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free