Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tolfte häftet - Esaias Tegnér. Några drag af hans lif och personlighet. Af J. J. Albert Ehrensvärd. Med 8 bilder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
esaias tegnér.
53I
och i hans innersta känslolif ingripande
händelse kan förklara den öfverväldigande
häftigheten och styrkan i hans sorg. Det
tydliga kvinnohat, som framträder i hans
uttalanden efter år 1825, bär äfven
ensamt för sig vittnesbörd om
riktigheten af detta antagande. Men härmed
upphöra äfven alla säkra vägledningar,
och när det gäller att utröna namnet på
den kvinna, som fjättrat skalden för hans
återstående lifstid i svårmodets armar,
äro vi inne på gissningarnes lösa gungfly.
Dock får man väl akta sig att öfverdrifva
de yttre omständigheternas makt. Snillet,
som fått alla gåfvor i rikare mått än
andra dödliga, har därför också svårare
att bevara sin jämnvikt; det bär i sig
själft fröet till olycka.
Djup var emellertid hans sorg, och
såret läkte sig aldrig fullt. Härtill kommo
kroppsliga lidanden och äfven ekonomiska
bekymmer. Lynnet vardt bittert, ofta
mänskoskyggt och kunde liksom ett lätt-
upprördt haf växla mellan de mest
motsatta stämningar. Alstringskraften aftog,
liksom äfven lusten att skrifva. Under
sådan sinnesstämning tillbragte han sina
20 sista år, måhända med lugnare
själsstämning och en af åldern bibragt
resignation efter den kortvariga
sinnessjukdom, som år 1840 drabbade honom.
Liksom i de nordiska höstkvällarne kom
skymningen och dunklet långt innan
natten inbröt. Hvad han kunnat blifva
under andra och lyckligare
omständigheter, blef han väl. aldrig, och bittert
har äfven tanken på den andliga
fattigdom, hvari han själf tyckte sig lefva,
gnagt honom. Dock, hvad han äfven
under en sådan sinnesstämning kunde
åstadkomma, därom vittnar bäst Sången
vid Akademiens högtidsfest — detta den
retoriska poesiens mästerstycke för alla
tider, hvilket nedskrefs under en period af
den djupaste förtviflan. Medan hela
landet genljöd af beundran, satt skalden
sandgatan i lund. litografi af arvidsson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
