- Project Runeberg -  Ord och Bild / Femte årgången. 1896 /
18

(1892-1945)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dagboken. Bilaga till Ord och bild - N:r 3, Mars - En route. Af Hj. S. - En ny Goethebiografi

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

8

DAGBOKEN.

Durtal, hvilken vi minnas från Là-bas, där
han ännu stod, om icke midt i solen, så
likväl midt i ett brokigt lif af lust och smärta,
arbete och njutning, återfinna vi här, sedan
han med ens och för alltid glidit öfver till
skuggsidan af vägen. Hans få vänner äro
döda och skingrade. Hans litterära intressen
ha öfvergifvit honom: han finner dem lika
tomma som allt annat, vid hvilket han rört.
Lidelsen spänner ännu alltjämt sina naglar i
hans kött, obarmhärtigare än någonsin förr,
och likväl hyser han en ständigt djupare
afsmak för sinnenas förströelser. Det förakt
för lifvet och människorna, som redan förut
låg på bottnen af hans lynne, breder sig nu
som ödeläggelse och pest öfver hela hans
tillvaro. Hvilken tanke skall han tänka, hvilken
sats skall han uttala eller skrifva ned, som
icke redan på förhand gör honom sjuk
antingen genom sin vulgaritet eller genom sin
intighet, eller genom båda? Hvilket rum
skall hans ande söka, där icke hvarje plats
vid bordet redan är upptagen af
hvardags-själarne, som äro hans fasa? Den religiösa
paradoxen frestar honom, som den har frestat
så många andra af tidens »trætte mænd».
Likväl gör han länge motstånd; förnuftsskälen
för och emot göra honom visserligen föga
bekymmer, men han misstror sin förmåga,
ja emellanåt också sin vilja, att börja ett nytt
lif. Så gör han bekantskap med abbé
Gé-vresin, en gammal fattig och förbisedd andlig,
i hvilkens sköte han lägger ned sina tvifvel,
sin misströstan och sitt svaga hopp. Abbén
leder honom med varsam och säker hand in
på den rätta vägen: han öfvertalar Durtal
att för en kort tid draga sig tillbaka till ett
trappistkloster, likväl endast som »pensionär».
Boken slutar med att han omvänd, lugn och
lycklig — eller åtminstone lugnare och
lyckligare än förr — lämnar klostret och vänder
tillbaka tillbaka till Paris för att lefva ett
kontemplativt lift. »Ah, vivre, vivre å l’ombre
des prières de 1’humble Simeon, Seigneur!»

»Den ödmjuke Simeon» är en helgad
svin-vaktare och trappistbroder, hvilkens enkla
fromhet nu är idealet, mot hvilket Durtal sträfvar,
och hvilken han förklarar vara oändligt
öfverlägsen alla dagens litterära och konstnärliga
ryktbarheter. Ligger det icke likväl här,
något af den dödssynd, som teologerna kalla
det andliga högmodet? Får man icke ett
bestämdt intryck af att vid sidan af allt det
äkta, som kan finnas i denna omvändelsehi-

storia — särskildt äro tröttheten och
människoföraktet utom all fråga af äktaste slag,
närhelst det gäller Huysmans —- att det vid
sidan häraf också darrar en falsk och
missljudande ton?

Att arbetet stilistiskt och konstnärligt är
af stort intresse, behöfver ju icke sägas.
Likväl blir det emellanåt rätt tröttande. Man
erinras här, eget nog, gång på gång om att
Huysmans börjat som Zolaist: fackmässigheten
framträder skarpt. Liksom Zola en gång tar
för sig järnvägsväsendet, en annan gång
finanserna, och alltid sätter en ära i att ståta med
så rikhaltig sakkännedom som möjligt, på
samma sätt tar här Huysmans för sig religionen
och skildrar ingående ett femtiotal kyrkor
och kapell, alla ungefär likadana, och ett par
hundra helgon, alla ungefär lika heliga.

Till slut: skall Durtal identifieras med
författaren? Är alltså Huysmans numera en
troende katolik? Boken ger icke något svar
på den frågan.

__Hj. S.

EN NY GOETHEBIOGRAFI.

I dessa dagar har fullständigt utkommit
»Goethe» af d:r Karl Heinemann, känd såsom
författaren till den mycket spridda och lästa
boken »Goethes Mutter».

Författaren har under omfattande resor,
från Berlin till Syracusa, från Sesenheim till
Oberschlesien, och under besök på de
viktigaste platserna för Goethes verksamhet,
Frankfurt, Leipzig, Strassburg, Wetzlar, Weimar,
Rom, Neapel, Palermo, gjort sig förtrogen
med hela den yttre ram, som omgaf Goethes
lif, och därigenom kunnat förläna sina
skildringar en hög grad af konkret verklighet.
Hufvudsakliga vikten har han likväl lagt på
skildringen af Goethes
skriftställarepersonlighet och hans inre lif, och han har sträfvat
att belysa detta genom att framhålla så väl
samtidens och omgifningens inverkan på
Goethe som återverkningen på dessa af Goethes
geniala och nybildande kraft. Människan,
skalden, forskaren och statsmannen skildras,
om möjligt med hans egna ord, hämtade ur
hans skrifter, hans bref och hans samtal.

Urvalet af afbildningar, afsedda att
ytterligare belysa Goethes lif och hans samtid, är
ytterst rikhaltigt och bringar i dagen många
ej förut publicerade föremål och dokument
ur offentliga och enskilda samlingar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:23:43 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/ordochbild/1896/0662.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free